snart 33 fulla veckor
Och jag längtar så jag tror jag dööör efter min lilla dotter.
Jag missbrukar tv-serier på play-sidorna som handlar om förlossningar för att vara inläst och påläst och förberedd till skillnad från förra gången.
Jag pratar med min man om hur jag vill ha det, om mina rädslor och han möter mig och förstår och stöttar på ett helt fantastiskt sätt. Jag antar att det är så det SKA vara, inte som förra gången.
Jag mår bra..... egentligen... MEN jag har mycket fysiska problem. Foglossningar som satt sig på vänster sida bara och gör det svårt att sitta, ligga, stå och gå i stort sett. Det trycker även fruktansvärt på blygdbenet men det känns bara när jag går, och går gör man ju när man har hund, även om hon råkar vara en av de lataste stora hundar jag stött på :-)
Jag sover dåligt...sista veckan har varit en kamp mellan mig, sängen och kroppen. Är jättetrött men kroppen fixar inte att ligga och sova, jag vaknar vid 3-snåret och har fruktansvärt ont i korsryggen, som kraftig mensvärk vilket fått mig att fundera på om bebisen redan är på väg???
Hon är en riktig liten extremsportare, kan vara väldigt väldigt lugn och stilla något dygn men annars kan hon köra stenhårt i 15-20 timmar..det sparkas och buffas rätt så rejält. Jag tycker fortfarande inte att det på något vis är "mysigt" som alla gravida och mammor pratar om...det är skönt att veta att hon lever där inne, men sparkarna är enbart obehagliga och otrevliga.
Det mysigaste är när tjockiskatten kommer o lägger sig på min mage... han älskar numera att ligga i mitt knä- matte har varit näst intill ointressant tidigare, han är husses katt helt klart. Men NU kommer han tassande och tittar bedjande på mitt knä.. så kommer han upp och lägger sig och lutar kinden mot min mage och tok-spinner.....det händer då och då att han får en knuff eller spark innifrån magen, då brukar han lyfta ena tassen och lägga den där det sparkat- precis som om han klappar magen, och så spinner han ÄNNU högre... bebisen brukar faktiskt lugna sig när han ligger där så han får gärna ligga på min mage.
Lillkissen satte sig mitt på magen i går när jag låg o vilade och fick en rejäl kick rätt i rumpan, han ramlade *S* såg jätteroligt ut men han såg mest förolämpad ut och klättrade upp igen och hämnades genom att spänna klorna i magen för att hålla sig fast....
Voffan är fortfarande ointresserad av att gosa med magen, däremot buffar hon gärna på magen med nosen om jag står upp. Får se hur hon tar emot bebisen sen men jag tror inte det blir några problem, annat än om hon känner sig lite åsidosatt vilket vi får försöka se till att hon inte gör.
När jag började skriva den här bloggen kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle sitta här bara några månader senare och skriva om vårat barn...vår dotter men nu närmar det sig. 7 veckor till beräknad födsel fast vi är ganska många som gissat på att hon tittar ut tidigare än så, och jag hoppas faktiskt på det lite så där i smyg, bara hon är färdig och frisk.
30 veckor har passerat
Och vikten ser bra ut, har bara gått upp 8 kg vilket skulle fått min första barnmorska att förmodligen totalflippa för hon ansåg att jag borde gå ner i vikt, men min nuvarande är nöjd. Vi satte ett mål på max 10 kg+ till vecka 30, jag ville helst hålla mig på 7 så jag landade lite mitt emellan.
Nu ska jag bara se till att inte flippa och gå upp för mycket de sista veckorna.
Den lilla flickan i magen lever om väldigt mycket och det känns skönt.
Det har varit en del tragedier runt mig sista tiden, en bekant förlorade sin bror samma vecka som hon var beräknad att föda, hon gick över tiden lite och sen födde hon en liten son som tyvärr gick bort nästan med en gång. Det får en att bli väldigt väldigt ödmjuk inför livet.
Vi har fortfarande inte fixat benen på skötbordet vilket innebär att bebisens kläder fortfarande ligger i kassar i spjälsängen. Vill gärna få det i ordning för jag har bestämt mig för att december bara ska bli en enda lång vila.
Julklappar kommer köpas om någon vecka då jag ska till Ullared, julmat ska vi ingen ha. Vi åker och äter julbord på ett ställe vi gillar jag, mannen och min son sen tar vi faktiskt catering därifrån med oss till svärföräldrarna. Det blir bara maken, jag och hans föräldrar på julafton så vi kommer inte lägga så mycket krut på det. Får satsa lite mer på nyårsafton då min son är med oss.
Oron inför förlossningen börjar krypa på mig.. jag är inte ett dugg orolig för komplikationer i underlivet som matas på en när man surfar runt på olika forum. Jag litar faktiskt på sjukvården och min egen förmåga att sätta ner foten och kräva vård, jag har privat läkare som jag vet hjälper mig om något inträffar. Det jag är orolig för är att må lika dåligt som när min son föddes, att inte bli tagen på allvar, att inte få fatta egna beslut, att bli pressad att göra saker som inte känns rätt, att amningen inte ska fungera den här gången heller och att jag ska få höra hur oduglig jag är (vilket barnmorskorna på sjukhuset faktiskt sa till mig)
Men jag har en annan livssituation idag, en bättre man och vet hur jag vill ha det och framförallt hur jag INTE vill ha det....
En liten flicka som rumlar runt
Hon är en livlig krabat må jag säga men det är skönt också för då vet man att hon lever.
Har varit gravid en gång förr för 8 år sedan och då var jag inte hälften så nojjig som nu. SÅ här dags i graviditeten låg jag i och för sig inlagd på Östra Sjukhuset för en operation och var allmänt orolig så klart eftersom jag fick Ketogan var tredje timma för att ens orka andas...men i övrigt var jag ju övertygad om att allt var bra med lillen i magen
Den här gången har jag varit helt upp i bitar emellanåt...särskilt som hon är lite periodare den här tösen...hon kan knappt kännas en dag för att sen köra stenhårt gympingpass i min mage i 12 timmar i sträck.
Vi har gjort en del ultraljud, dels pga jag hade blödningar i nästan tre veckor i början. Det var nog det som satte fart på oron, men enligt min läkare på kliniken så var det högst troligt att faktiskt båda embryona satte sig och att det ena "gav upp" och att det var en form av missfall jag fick av det ena.
Vi gjorde ett rutinultraljud i vecka 18 och hade hoppats då på att få veta könet men det var en duktig flicka där inne som höll benen hårt korsade så vi fick boka ett privat några veckor senare. Då var det inga tvivel enligt barnmorskan, dessutom visade lillflickan upp sina fötter hela tiden så jag anar att någon kommer att gilla skor..... ha ha
Det känns helt galet och väldigt.......konstigt, liksom som i en dröm... att jag ska få en bebis om 16 veckor ungefär. Barnvagnen står inne i finrummet övertäckt, spjälsängen är redan monterad och skötbordet är "nästan" på plats (ska skruvas fast fötter på det bara)... en kasse med kläder står i spjälsängen (nya) och en till hög begagnade är på ingång från en god vän som också har en dotter....magen växer.. jag menar jag är ju "tjock" i utgångsläge och den nya killen i klassen hörde när jag sa att "nu när jag är gravid kan jag inte dricka så mycket kaffe" och han hade inte sett det.. det kanske bara är jag som tycker att magen är väldigt tydligt en gravidmage men jag har ju ett "tjockt" utseende i ansikte och kroppsform så för någon som inte vet så är det väl inte så tydligt kanske...
Kommer nog inte förrstå att jag faktiskt ska bli mamma igen förrän förlossningen startar....helt spejsat är det.
Men hoppsan vad hände här.....??
Jag har glömt bort min blogg......URSÄKTA:..
I vilket fall....i november då jag skrev sist sprutade jag för fullt. I slutet av november åkte vi in till sahlgrenska för att plocka mina ägg.
Vilken skräckupplevelse....jag fick morfin...mycket morfin och tydligen är jag överkänslig mot det (också) blev jättedålig. Å andra sidan kände jag inte av själva äggplocket alls, men jag var helt däckad i två dygn efteråt. Lagom till vi skulle åka in o sätta in embryon.
Läkaren var allvarlig när vi kom in...7 ägg hade plockats, 5 var av "normal" mognad, två hade blivit befruktade men endast 3 celler och det borde varit 4. Vi fick frågan om vi ville ha båda tillbaka- något som vanligtvis inte görs men då jag redan hade barn sedan tidigare, vår ålder spelade in och att resultatet var så dåligt så ville de erbjuda detta och vi sa ja.
Så två små prickar syntes på skärmen vid min livmoder och vi åkte hem.
13 december var vår testdag och 15 kom mensen :-( Det var jobbigt med julen som bankade på dörren men vi bet i hop och konstaterade att det bara var att ta nya tag.
Blev dock oerhört besviken då jag fick svar från Sahlgrenska att tidigast i april är det dags för nästa försök och att jag måste gå ner alla kilon jag gick upp under första behandlingen annars är det inte aktuellt alls.......gick upp över 10 kg och det var ett tufft slag men jag förstår...
Januari kom, min praktik började och jag började kämpa med kilona igen, det var hårt då vi ofta var ute på klientbesök och maten blev påverkad..många mackor i bilen mellan olika klienter, en chokladbit här o där för att hålla blodsockret i chack och mycket mycket kaffe... men helt plötsligt hade jag iaf gått ner 6 kg och när jag ringde Sahlgrenska i februari gav de mig beskedet att vi börjar i MARS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Så det var bara att börja om med sprutorna, samma doser som tidigare men helt plötsligt fick jag oerhörda biverkningar. I november kände jag inget mer än ett extremt sötsug av nässprejen... men under våren mådde jag SKIT. Praktiken och alla intryck därifrån påverkade givetvis, alla trasiga människor och familjer man träffade satte sig hårdare än jag någonsin kunnat föreställa mig, jag var ofta nära till tårarna,kände mig uppblåst och illamående och allmänt kass.. som om jag gick omkring med en begynnande magsjuka i 5 veckor sisådär.
Vi åkte in för äggplock och jag hade ett långt samtal med läkaren dagarna före om hur jag mått av morfinet så han beslutade att jag skulle få mycket mycket mindre dos och att den skulle delas upp i småslattar i stället.
Det var hemskt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag hade såååå ont. Dessutom var det en läkare som tidigare arbetat på utredningssidan som skulle lära sig äggplock som plockade på mig och hon var ju lite fumlig, jag grät så tårarna trillade men jag kunde iaf gå tillbaka till min säng efteråt. Jag var kontaktbar och jag o mannen skrattade o skämtade med barnmorskorna, det onda lugnade sig ganska snart och jag var bara lite trött på eftermiddagen...
Två dagar senare sitter jag på en konferens som jag får avbryta för att åka in till Göteborg för att plantera in embryon, precis när jag satt mig på tåget ringer en sköterska från kliniken. De hade fått ut hela 14 ägg vilket var extremt bra för någon i min ålder.....MEN efter två dygn hade inget utvecklats mer än till 2 celler, det är inte bra. Väldigt dåliga förutsättningar så de ville avvakta en dag till.....eventuellt gick hela försöket åt helvete men vi ger det en dag till sa hon...
Jag åkte hem.. grät och mådde skit. Min son kom hem på kvällen och det var bara att hålla god min och försöka hitta någon som kunde passa honom medan vi eventuellt åkte in till sjukhuset en lördag.....
Lördag morgon vaknade jag med magont, fram tills vi var halvvägs var jag orolig att de skulle ringa och säga "nepp det blir inget" men ingen ringde. Vi var tre par inne på lördagen och vi delade rum. De andra trodde nog inte vi var kloka som vi fjollade och skrattade, men det är ju så vi löser saker i vårat liv....med humor.
Vi kom in och vi fick samma läkare som första gången, vilket var jätteskönt, hon var så bra. Hon var allvarlig även denna gången och berättade att 12 st embryon hade kastats för de stannade vid 2 celler..... men två fanns kvar, ett med 4 och ett med 6. De borde haft minst 6 celler helst 8 men även denna gången tänkte de sätta in båda två....
Bara att lägga sig i den berömda gynstolen och invänta de två vita prickarna på skärmen......och det var en konstig känsla måste jag säga.. för det kändes så ....rätt... det kändes verkligen som att NU blir jag gravid men jag ville verkligen inte plantera några falska förhoppningar, varken i mig eller maken.
7 dagar senare började jag fusktesta...skulle inte testa förrän 14 dagar senare egentligen men vem kan hålla sig? Redan då anade jag ett svagt streck på teststickan.... som blev starkare o starkare....
För två veckor sedan var vi på Emma Ultraljudsklinik och gjorde ett extra ultraljud för att se vad det är för kön i magen och vi fick konstaterat att 9 januari (eller runt därikring) kommer vår dotter till världen.........
ger mig själv sprutor...
joråsåatte... jag ger mig själv en fin liten injektio varje kväll sedan en vecka tillbaka ungefär...
Det var fruktansvärt första gångerna och har inte blivit så mycket bättre kan jag tala om...
Jag var hos barnmorskan och fick lära mig hur det funkar och då skulle jag "Provsticka" mig med en spruta av samma sort...måste säga att så pedagogiks var hon inte den dära damen.. jag sa som det var att jag har sprutfobi och kände mig svimfärdig bara av att se sprutan och ville ligga ner någonstans men då tyckte hon att jag var barnslig och sa till mig att sluta fåna mig...
Jag stack mig och bet ihop för att inte börja gråta eller svimma.. men det funkade och det kändes inte ett piss...
Väl hemma sen var det iaf inte särskilt lätt.. jag kallsvettades och grät om vartannat, lyckades till slut sticka mig och inte fan kändes det nåt då heller...
Så har det hållt på nu i en vecka i morgon ....varje kväll samma sak...hjärtstegring, tårar och kallsvett - sen sticker jag mig och inser att det inte känns något och svimmar nästan av lättnad i stället....
På fredag ska jag göra ett ultraljud för att se hur äggen ser ut, om det finns några... men mitt östrogen låg "perfekt" i af i måndags så jag antar att det går som det ska så här långt...
Det var fruktansvärt första gångerna och har inte blivit så mycket bättre kan jag tala om...
Jag var hos barnmorskan och fick lära mig hur det funkar och då skulle jag "Provsticka" mig med en spruta av samma sort...måste säga att så pedagogiks var hon inte den dära damen.. jag sa som det var att jag har sprutfobi och kände mig svimfärdig bara av att se sprutan och ville ligga ner någonstans men då tyckte hon att jag var barnslig och sa till mig att sluta fåna mig...
Jag stack mig och bet ihop för att inte börja gråta eller svimma.. men det funkade och det kändes inte ett piss...
Väl hemma sen var det iaf inte särskilt lätt.. jag kallsvettades och grät om vartannat, lyckades till slut sticka mig och inte fan kändes det nåt då heller...
Så har det hållt på nu i en vecka i morgon ....varje kväll samma sak...hjärtstegring, tårar och kallsvett - sen sticker jag mig och inser att det inte känns något och svimmar nästan av lättnad i stället....
På fredag ska jag göra ett ultraljud för att se hur äggen ser ut, om det finns några... men mitt östrogen låg "perfekt" i af i måndags så jag antar att det går som det ska så här långt...
sprejar för fullt...
Suprecur rätt upp i snoken... känns rätt så okej bortsett från att jag måste dela upp sprejningen över dygnet så det inte blir för många timmar emellan vilket innebär att larmet ringer 6.45 på lördagar och söndagar :-(
Alla som känner mig vet att jag älskar och vill sova längre när jag är ledig, men i helgen funkade det bra, i lördags vaknade inte ens sambon när det plingade i luren trots att jag gick upp på dass och kissade dessutom, i söndags låg jag kvar o körde upp nässprejen i snoken och somnade om.
Hur har det gått då?
Jo alltså.. jag hatar nässprej, det tilltalar mig inte alls men detta funkar rätt så okej, det är inte lika skarp stråle som på en "vanlig" nässprej utan mer en dusch.. vidrigt äntdå men det funkar.
Sen rinner det ju bak i gommen ... och det smakar vidrigt men det är säkert meningen *S*
Jag får lite yrsel, det snurrar till typ 2-3 minuter efter jag har sprejat och det håller i sig i några sekunder... känns ungefär som en riktig fjortisfylla bortsett från mycket kortare ... sen kommer det några till sånna skov i någon haltvimma efter sprejning.
Övriga biverkningar är att mina bröst har börjat ömma och känns spänniga, de har blivit lite större men det är inget ovanlit tydligen.
Men sen har jag också fått vad som närmast kan liknas vid foglossningar med fruktansvärd värk över blygdbenet, jag har inte en aning om det kan vara pga sprejen eller om jag faktiskt ÄR gravid (vilket är ganska otroligt eftersom jag inte fått positivt på något test)
Det är iaf överjävligt att gå vänsterbenet är värst, så fort jag sätter ner foten så spränger det uppe i bäckenet något fruktansvärt och det är stört omöjligt att gå i trappor så det är helt underbart att mannen gjorde färdigt sin ramp i går så att jag kan halta ner för den när hunden ska ut...hon har dock inte fattat att matte inte kan kuta omkring i skogen som vanligt.
Ska ringa barnmorskan i veckan om det inte lugnar sig och fråga vad jag kan göra... det gör ont hela tiden men är värst när jag sitter på vanliga stolar eller ligger ner på vänster sida.. som så klart är min skönaste sida att sova på.......
Alla som känner mig vet att jag älskar och vill sova längre när jag är ledig, men i helgen funkade det bra, i lördags vaknade inte ens sambon när det plingade i luren trots att jag gick upp på dass och kissade dessutom, i söndags låg jag kvar o körde upp nässprejen i snoken och somnade om.
Hur har det gått då?
Jo alltså.. jag hatar nässprej, det tilltalar mig inte alls men detta funkar rätt så okej, det är inte lika skarp stråle som på en "vanlig" nässprej utan mer en dusch.. vidrigt äntdå men det funkar.
Sen rinner det ju bak i gommen ... och det smakar vidrigt men det är säkert meningen *S*
Jag får lite yrsel, det snurrar till typ 2-3 minuter efter jag har sprejat och det håller i sig i några sekunder... känns ungefär som en riktig fjortisfylla bortsett från mycket kortare ... sen kommer det några till sånna skov i någon haltvimma efter sprejning.
Övriga biverkningar är att mina bröst har börjat ömma och känns spänniga, de har blivit lite större men det är inget ovanlit tydligen.
Men sen har jag också fått vad som närmast kan liknas vid foglossningar med fruktansvärd värk över blygdbenet, jag har inte en aning om det kan vara pga sprejen eller om jag faktiskt ÄR gravid (vilket är ganska otroligt eftersom jag inte fått positivt på något test)
Det är iaf överjävligt att gå vänsterbenet är värst, så fort jag sätter ner foten så spränger det uppe i bäckenet något fruktansvärt och det är stört omöjligt att gå i trappor så det är helt underbart att mannen gjorde färdigt sin ramp i går så att jag kan halta ner för den när hunden ska ut...hon har dock inte fattat att matte inte kan kuta omkring i skogen som vanligt.
Ska ringa barnmorskan i veckan om det inte lugnar sig och fråga vad jag kan göra... det gör ont hela tiden men är värst när jag sitter på vanliga stolar eller ligger ner på vänster sida.. som så klart är min skönaste sida att sova på.......
Då var man igång då.
Har precis nyss tagit min första sprejdos
Det kändes.....
så där....
Det smakade och luktade APA... och det svider lite i näsan.. liksom lite skarp känsla.....
Kan ju inte göra någon verkan så här 10 sekunder efter jag sprejat men jag är ju lite hobby-hypokondrisk så jag sitter o känner efter lite extra och känner typ tusen saker....
KL 7, 13 och 21 ska jag ta sprej...
Ja jag har inte mycket mer att säga än så just nu
Det kändes.....
så där....
Det smakade och luktade APA... och det svider lite i näsan.. liksom lite skarp känsla.....
Kan ju inte göra någon verkan så här 10 sekunder efter jag sprejat men jag är ju lite hobby-hypokondrisk så jag sitter o känner efter lite extra och känner typ tusen saker....
KL 7, 13 och 21 ska jag ta sprej...
Ja jag har inte mycket mer att säga än så just nu
Det närmar sig....
I går kom min mens, vilket innebär att min IVF-cykel har börjat kan man säga, på da 18 i cykeln ska jag börja spraya i näsan med något som heter Suprecur. Det finns olika nässprejer och vilken man får beror på.....tja.. jag vet faktiskt inte vad det beror på men läkarna skriver ut olika av orsaker som jag inte känner till.
Vad är då Suprecur? Jag saxar från FASS nedan:
Vad är då Suprecur? Jag saxar från FASS nedan:
Suprecur verkar genom att hämma äggstockarnas funktion, vilket leder till att produktionen av de kvinnliga könshormonerna östradiol och progesteron minskar. Endometrios, som beror på att livmoderslemhinna felaktigt finns utanför livmodern, stimuleras normalt av de kvinnliga könshormonerna östradiol och progesteron. Genom att Suprecur hämmar äggstockarna innebär behandlingen att också tillväxten av endometrios minskar. En annan effekt av att Suprecur hämmar äggstockarnas funktion är att mensen uteblir.
Vid provrörsbefruktning (in vitro-fertilisering) utnyttjas hämningen av äggstocksfunktionen för att undvika spontan ägglossning. När koncentrationen av östradiol har sjunkit till låg nivå inleds behandling med gonadotropin, ett hormon som stimulerar ägglossningen.
Alltså.. så ska man kort sagt stänga av mina egna hormoner för att jag inte ska ägglossa "som vanligt".
Och naturligtvis följer en hel del spännande biverkningar. Jag frågade läkaren och hon sa att jag kunde känna mig lite varm (vilket är bra för jag fryser tamigfan hela tiden) samt lite häftiga humösvägningar. "precis som vanligt då" replikerade Darling. Ser man i Fass finns det liiiiite fler biverkningar att förvänta sig.
Vanliga: Viktökning. Huvudvärk, yrsel, dåsighet, trötthet. Ökad eller minskad huvudbehåring. Hjärtklappning. Sömnrubbningar, nervositet. Nedstämdhet. Värmekänsla i huden, svettningar, minskad sexlust. Minskning av bentätheten. Illamående, kräkningar, diarré, förstoppning. Torr hud, akne, hudutslag. Irritation av nässlemhinnan. Lukt- och smakförändring. Näsblod. Smärta i buken, ryggen, armar, ben och leder. Muskelstelhet i axel. Menstruationsliknande blödning, torrhet i slidan, underlivsflytningar, äggstockscystor (sjuklig blåsbildning i äggstock). Bröstömhet med förändring av bröstens storlek. Smärta vid samlag.
och det var bara de vanligaste.. det förekommer även depression och gud vet vad.... så jösses säger jag bara...
Läser runt och börjar bli lite fundersam, på de allra flesta ställen står det att man ska spreja i varje näsborre 4 ggr/dag, men jag har bara fått 3 ggr/dag på mina instruktioner, måste fråga när jag ringer barnmorskan i veckan.
Man tar alltså nässprej för att "Nedreglera" sig som man så fint säger. Sen ska jag få min mens eller iaf en mensliknande blödning på dag 25-26 som vanligt och kommer inte den måste jag åka in till KK och ta ett blodprov för att undersöka varför mensen inte kommer. Det KAN ju vara så att man har lyckats bli gravid "på naturlig väg" (hur naturligt det nu är med koppar o sprutor till höger o vänster).
När sen mensen kommer ska jag dra ner på nässprejandet och bara spreja i ena näsborren (hur väljer man vilken och varför??) samtidigt som jag ska börja sticka mig själv...ta sprutor....
Före det ska jag hinna gå på "sprutskola" hos en barnmorska....sprutskola....jag är lite pervers men jag ser något HELT annat framför mig än kanyler och nålar och föreslog att Darling skulle gå i stället ha ha ha
OJ..vad jag har glömt..
...att blogga.. Har varit mycket runt mig..
För en dryg vecka sedan var vi på Sahlgrenska för ett "Nybesök på reproduktionen"...jag var jättenervös men fick ingen negativ kommentar om min vikt, tvärtom så tyckte läkaren att jag ska ta det lugnt med viktminskning nu, visst är det BRA om jag går ner- men jag ska inte fokusera för mycket på det.
Gjorde ÄNNU en gynundersökning med vaginalt ultraljud, känner min kropp rätt så bra på insidan nu kan jag säga *S*
Och sen ett besök inne hos barnmorskan för att få information om medicineringen.
Denna cykeln hanns det inte med att börja för de hade fullt, men efter nästa mens ska vi sätta i gång med att konsumera den OERHÖRT dyra medicinen.
PÅ dag 18 börjar jag med en nässprej tre gånger om dagen, en spray i varje näsborre. Nässprejen kan jag tala om kostade 949 kronor så det är dyra droppar må jag säga.
Vad har den för effekt då? Jo den ska tydligen "stänga av" mina egna hormoner så att jag går in ett "klimakterieliknande tillstånd"...låter ju lattjo.
Sen ska mensen komma då på dag 25 (eftersom min cykel är just 25 dagar) och då ska jag gå ner i sprejandet till att bara spreja i EN näsborre tre gånger om dagen, sen ska jag även börja att ge mig själv sprutor.....
En spruta i "pennformat" väldigt lik dem som diabetiker har till sitt insulin. En gång om dagen rakt in i fläsket på magen...TJOFF bara... kan ju bli roligt med tanke på min sprutfobi.
Sen ska det tas blodprov och göras kontroller en tid framöver tills det är dags att droga sig med morfin och lägga upp sig i gynstolen för vad som kallas "äggplock".
Lär göra ont har jag hört............
Äggen ska sen befruktas. En traditionell IVF görs så att man lägger äggen i petriskålar och tillsätter spermier och så får de tu mötas, vi ska göra en sk ICSI vilket innebär kort fattat att man injicerar spermien i ägget så att man hjälper till att befrukta. Sen får det ligga o växa till sig och förhoppningsvis delar sig cellerna som de ska och man har flera fina embryon 2-3 dagar senare. Man planterar vanligtvis in ETT - resten fryser man ner och kan sen tina upp för att inplantera senare.
Tja.. det är min framtid framöver......
För en dryg vecka sedan var vi på Sahlgrenska för ett "Nybesök på reproduktionen"...jag var jättenervös men fick ingen negativ kommentar om min vikt, tvärtom så tyckte läkaren att jag ska ta det lugnt med viktminskning nu, visst är det BRA om jag går ner- men jag ska inte fokusera för mycket på det.
Gjorde ÄNNU en gynundersökning med vaginalt ultraljud, känner min kropp rätt så bra på insidan nu kan jag säga *S*
Och sen ett besök inne hos barnmorskan för att få information om medicineringen.
Denna cykeln hanns det inte med att börja för de hade fullt, men efter nästa mens ska vi sätta i gång med att konsumera den OERHÖRT dyra medicinen.
PÅ dag 18 börjar jag med en nässprej tre gånger om dagen, en spray i varje näsborre. Nässprejen kan jag tala om kostade 949 kronor så det är dyra droppar må jag säga.
Vad har den för effekt då? Jo den ska tydligen "stänga av" mina egna hormoner så att jag går in ett "klimakterieliknande tillstånd"...låter ju lattjo.
Sen ska mensen komma då på dag 25 (eftersom min cykel är just 25 dagar) och då ska jag gå ner i sprejandet till att bara spreja i EN näsborre tre gånger om dagen, sen ska jag även börja att ge mig själv sprutor.....
En spruta i "pennformat" väldigt lik dem som diabetiker har till sitt insulin. En gång om dagen rakt in i fläsket på magen...TJOFF bara... kan ju bli roligt med tanke på min sprutfobi.
Sen ska det tas blodprov och göras kontroller en tid framöver tills det är dags att droga sig med morfin och lägga upp sig i gynstolen för vad som kallas "äggplock".
Lär göra ont har jag hört............
Äggen ska sen befruktas. En traditionell IVF görs så att man lägger äggen i petriskålar och tillsätter spermier och så får de tu mötas, vi ska göra en sk ICSI vilket innebär kort fattat att man injicerar spermien i ägget så att man hjälper till att befrukta. Sen får det ligga o växa till sig och förhoppningsvis delar sig cellerna som de ska och man har flera fina embryon 2-3 dagar senare. Man planterar vanligtvis in ETT - resten fryser man ner och kan sen tina upp för att inplantera senare.
Tja.. det är min framtid framöver......
Varför sitter han i rullstol?
Fick en fråga om varför Darling sitter i rullstol...
När Darling var 17 år, alltså lååååååångt innan vi kände varandra var han en livfull nörd *S* Motorcykeln var hans stora intresse.
En dag hade han varit o köpt en ny verktygslåda och skulle fara hem, enligt honom själv körde han inte särskilt fort utan höll hastighetsbegränsningen men kom till ett rödljus....där ville han inte stanna så han körde upp på cykelvägen/trottoaren och där någonstans gick det fel...han fick väl sladd eller nåt och ramlade...gled på marken (om jag fattat det rätt) och smällde med huvudet in i en lyktstolpe.
Helt ärligt så har jag inte jättekoll på hans skada....jag får fråga ibland för att återuppdatera mig om det är något jag ska skriva här eller nån frågar. Just nu är han inte hemma så jag kan inte fråga närmare men han vet ju att bloggen finns och jag har bett honom att han kan skriva något inlägg om han vill men hittills har han inte bett om lösenordet;-)
Det kryper iaf närmare dagen då vi ska in till sjukhuset och jag mår lite dåligt...min vikt har inte gått åt det håll jag ville...alls... sommaren med stressen på det sommarjobb jag har haft har satt sina spår och jag har tappat taget lite...
Det här sommarjobbet var verkligen inte bra för mig. Personalen var jättego och det liksom rullade på men jag funkade inte alls där. Jag är impad över att flera av ordinarie personalen påpekade att jag funkade så bra där när jag själv kämpade varje dag för att komma i väg. Jag måste vara en bra skådespelare trots allt.
Jag är rädd att jag har gått upp i vikt så mycket att jag inte får behandlingen...samtidigt är det ju löjligt för då borde jag inte komma i vissa byxor.....Har några veckor på mig nu att försöka skärpa till mig, kommer inte gå ner till nåt BMI30 det är bara att inse, men jag kan ju försöka hålla mig på 32 iaf som jag hade när vi blev inskrivna...
När Darling var 17 år, alltså lååååååångt innan vi kände varandra var han en livfull nörd *S* Motorcykeln var hans stora intresse.
En dag hade han varit o köpt en ny verktygslåda och skulle fara hem, enligt honom själv körde han inte särskilt fort utan höll hastighetsbegränsningen men kom till ett rödljus....där ville han inte stanna så han körde upp på cykelvägen/trottoaren och där någonstans gick det fel...han fick väl sladd eller nåt och ramlade...gled på marken (om jag fattat det rätt) och smällde med huvudet in i en lyktstolpe.
Helt ärligt så har jag inte jättekoll på hans skada....jag får fråga ibland för att återuppdatera mig om det är något jag ska skriva här eller nån frågar. Just nu är han inte hemma så jag kan inte fråga närmare men han vet ju att bloggen finns och jag har bett honom att han kan skriva något inlägg om han vill men hittills har han inte bett om lösenordet;-)
Det kryper iaf närmare dagen då vi ska in till sjukhuset och jag mår lite dåligt...min vikt har inte gått åt det håll jag ville...alls... sommaren med stressen på det sommarjobb jag har haft har satt sina spår och jag har tappat taget lite...
Det här sommarjobbet var verkligen inte bra för mig. Personalen var jättego och det liksom rullade på men jag funkade inte alls där. Jag är impad över att flera av ordinarie personalen påpekade att jag funkade så bra där när jag själv kämpade varje dag för att komma i väg. Jag måste vara en bra skådespelare trots allt.
Jag är rädd att jag har gått upp i vikt så mycket att jag inte får behandlingen...samtidigt är det ju löjligt för då borde jag inte komma i vissa byxor.....Har några veckor på mig nu att försöka skärpa till mig, kommer inte gå ner till nåt BMI30 det är bara att inse, men jag kan ju försöka hålla mig på 32 iaf som jag hade när vi blev inskrivna...
....och så hände det.
Jag ringde på inrådan av barnmorskan till repro efter ännu en vecka. Hade ju (som skrevs i föregående inlägg) förväntat mig upp emot nån månad eller två innan allt var klart därifrån.
Barnmorskan knappade och klickade på sin dator och gav mig beskedet att det fanns tre rör nedfrysta simmare från Darling.....fråga mig inte hur sjutton de fick ihop tre rör med den lilla klutten hahaha.......
Hon sa också att "det fanns tillgång på spermier" men kunde inte ge mig siffror, lite synd eftersom jag vet vad som ska räknas som "normalt" men det fanns iaf......och att de som fanns hade "nååågot nedsatt rörlighet" vilket absolut inte är förvånande då Darling sitter ner och därmed blir det lite för varmt i skrevet.
Så fick vi en tid då...27/9 ska vi befinna oss på sk planeringsmöte på reproduktionsenheten för att planera behandlingen.
Är spännande, skrämmande, pirrigt och nervöst. Allt på en gång. Men nu börjar det.
Barnmorskan knappade och klickade på sin dator och gav mig beskedet att det fanns tre rör nedfrysta simmare från Darling.....fråga mig inte hur sjutton de fick ihop tre rör med den lilla klutten hahaha.......
Hon sa också att "det fanns tillgång på spermier" men kunde inte ge mig siffror, lite synd eftersom jag vet vad som ska räknas som "normalt" men det fanns iaf......och att de som fanns hade "nååågot nedsatt rörlighet" vilket absolut inte är förvånande då Darling sitter ner och därmed blir det lite för varmt i skrevet.
Så fick vi en tid då...27/9 ska vi befinna oss på sk planeringsmöte på reproduktionsenheten för att planera behandlingen.
Är spännande, skrämmande, pirrigt och nervöst. Allt på en gång. Men nu börjar det.
.....och denna väntan..
Alltså.. ett spermaprov kollas direkt. Det är därför man inte bara kan titta in på nån slags "drop-in-lämning" Det måste finnas personal där som kan ta emot provet och analysera det direkt för spermier klarar inte livet utanför kroppen särskilt länge....
MEN svaret på provet dröjer.
Ringde nyss till repro och får veta att först ska ju provet kollas av lab-personalen, de skriver ner resultatet och lägger det till chefen på labbet......
HON (för det är en hon) ska sedan bedöma svaret och skriva ett svar till vår läkare, detta kan ta 2-4 veckor eftersom chefen inte är där varje dag utan bara typ 2 dagar /vecka tydligen....undrar just vad hon jobbar med annars?????
SEN ska vår läkare kolla på bedömningen och göra SIN bedömning om hur vi ska gå vidare... SEN ska hon kalla oss... det kan alltså ta uppemot två månader innan något överhuvudtaget händer..... och sen *SURPRISE* ska mannen lämna ett spermaprov till - om nu inte detta visade sig vara exklusivt extremt bra- eftersom man vill jämför två olika med lite olika förutsättningar...............
Jag känner att livet springer i från mig... jag fyller 39 nästa år och den dagen man fyller 40 avbryts all behandling från Sahlgrenskas sida. Man hinner med MAX 3 ivf på ett år vad jag förstått så tiden tickar verkligen- jag fyller år i början av året...........
Bara att hoppas på att våra hemförsök bär frukt
MEN svaret på provet dröjer.
Ringde nyss till repro och får veta att först ska ju provet kollas av lab-personalen, de skriver ner resultatet och lägger det till chefen på labbet......
HON (för det är en hon) ska sedan bedöma svaret och skriva ett svar till vår läkare, detta kan ta 2-4 veckor eftersom chefen inte är där varje dag utan bara typ 2 dagar /vecka tydligen....undrar just vad hon jobbar med annars?????
SEN ska vår läkare kolla på bedömningen och göra SIN bedömning om hur vi ska gå vidare... SEN ska hon kalla oss... det kan alltså ta uppemot två månader innan något överhuvudtaget händer..... och sen *SURPRISE* ska mannen lämna ett spermaprov till - om nu inte detta visade sig vara exklusivt extremt bra- eftersom man vill jämför två olika med lite olika förutsättningar...............
Jag känner att livet springer i från mig... jag fyller 39 nästa år och den dagen man fyller 40 avbryts all behandling från Sahlgrenskas sida. Man hinner med MAX 3 ivf på ett år vad jag förstått så tiden tickar verkligen- jag fyller år i början av året...........
Bara att hoppas på att våra hemförsök bär frukt
Ett runkrum från insidan....
Välkomnande eller HUR??? Så här ser det ut inne på Sahlgrenska "Provtagningsrum för män".... ganska kalt... Man befinner sig bakom två dörrar med toalås.......
Mitt emot soffan har man denna fantastiska utsikt.... handdukar och provtagningsrör och burkar.........
I en låda märkt med tidningar hittar man detta fantastiska utbud
Det var ärligt talat bara just dessa tre tidgningar som fanns..två st Zlit och en... annan av samma klass. Nu är jag inte man, men så värst upphetsande finner jag inte någon av dessa tidskrifter. Varför inte en packe av Lektyr eller Aktuellt rapport, eller finns dem inte längre????
På skåpet ovanför läser man detta:
jo vars... vi var först på morgonen så rent och fräscht var det allt........
Spermaprov....
I morgon har vi fått tid för att lämna spermaprov.
Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök "På egen hand" för att i mesta möjliga mån undvika ett operativt ingrepp.
Vi har "övat" under sommaren och lyckades få till utlösning tre gånger på en vecka...löjligt stolt över min Darling.
Det är ju problem som "vanliga" par inte brottas med, det är oftast en självklarhet att mannen får utlösning.
Kl 7.30 ska vi vara på sjukhuset och då får vi gå in i det lilla "provtagningsrummet" som har en liten myshörna där man får låsa in sig helt enkelt och "göra sin grej".
Tydligen har de renoverat och fräschat upp rummet de senaste åren. FÖrr var där en tråkig brits och ett handfat och en halv-bekväm fåtölj. Jag vet för att mitt ex åkte på att lämna spermier även han, han föredrog handikapptoan på övervåningen.......
Vi får se.. vi hoppas att vi lyckas och att stressen inte är för jobbig, vi har en halvtimma på oss ungefär och det var ingen annan inbokad i morgon enligt sköterskan som skrattande berättade att en del blir så otåliga när de får vänta utanför att de bankar på dörren......inte helt lätt att "pressa fram" något om någon står o bankar på dörren.
Det går alltså INTE till så som man ser i amerikanska filmer..att mannen går in i ett rum och ser på p-rulle och har en hög porrtidningar till hands....sånt får man ta med sig själv om man vill ha för svenska sjukhus är så politiskt korrekta...Nu vill inte Darling ha sånt, han är liksom inte någon man som går i gång på sånt, men jag kommer följa med in för eftersom vi har apparaten med oss krävs minst tre händer och han kan mycket min Darling, men han har bara två händer:-D
Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök "På egen hand" för att i mesta möjliga mån undvika ett operativt ingrepp.
Vi har "övat" under sommaren och lyckades få till utlösning tre gånger på en vecka...löjligt stolt över min Darling.
Det är ju problem som "vanliga" par inte brottas med, det är oftast en självklarhet att mannen får utlösning.
Kl 7.30 ska vi vara på sjukhuset och då får vi gå in i det lilla "provtagningsrummet" som har en liten myshörna där man får låsa in sig helt enkelt och "göra sin grej".
Tydligen har de renoverat och fräschat upp rummet de senaste åren. FÖrr var där en tråkig brits och ett handfat och en halv-bekväm fåtölj. Jag vet för att mitt ex åkte på att lämna spermier även han, han föredrog handikapptoan på övervåningen.......
Vi får se.. vi hoppas att vi lyckas och att stressen inte är för jobbig, vi har en halvtimma på oss ungefär och det var ingen annan inbokad i morgon enligt sköterskan som skrattande berättade att en del blir så otåliga när de får vänta utanför att de bankar på dörren......inte helt lätt att "pressa fram" något om någon står o bankar på dörren.
Det går alltså INTE till så som man ser i amerikanska filmer..att mannen går in i ett rum och ser på p-rulle och har en hög porrtidningar till hands....sånt får man ta med sig själv om man vill ha för svenska sjukhus är så politiskt korrekta...Nu vill inte Darling ha sånt, han är liksom inte någon man som går i gång på sånt, men jag kommer följa med in för eftersom vi har apparaten med oss krävs minst tre händer och han kan mycket min Darling, men han har bara två händer:-D
Hur går en hemisemination till?
På förekommen anledning så tänkte jag här förklara hur en hemisemination går till, iaf hos oss.
Folk i min närhet har ställt frågor ganska frekvent om hur vi gör. Jag har fått höra att de föreställt sig gigantiska pipetter som suger ur sperma ur snoppen, att vi tar med sperma till sjukhuset och låter dem inseminera och en massa underliga historier och det är väl klart att har man inte själv varit där och sett (vilket INGEN får så klart ha ha) så vet man inte.
Detta är ju inte ett "normalt" sätt att skaffa barn på.
Har läst i en hel del trådar i det FENOMENALA forumet Familjeliv (jag är ironisk bara så ni vet) och andra som också heminseminerar av olika orsaker och vilka påhopp de får.. Det är ju givetvis kvinnan som har för slapp fitta eftersom mannen inte kan komma i henne, eller så är han inte attraherad nog av henne.
Att det finns massor av orsaker till att en man inte kan "komma" dvs ejakulera, framställa utlösning eller producera en sats - vad man nu vill kalla det- verkar inte finnas i människors hjärnor. Jag visste det innan jag träffade Darling även om jag inte var jättemycket insatt, är folk verkligen så okunniga?
Orsaker till att en man inte kan ejakulera kan vara många och det är inte ovanligt. Det kan bero på nervskador, ryggmärgsskada, diabetes, psykiska spärrar bara för att nämna några.
I VILKET FALL... hur går det då till hemma hos mig och Darling????
Vi tar det från början.....
Jag ägglossningstestar....Brukar börja på dag 7 i min menscykel eftersom jag har ägglossat allt från dag 10 till dag 16 senaste månaderna (från att ha en grymt regelbunden cykel..klart den ska börja hoppa nu när man behöver ha den regelbunden)
Ägglossningstest: Ägglossningstester mäter förekomsten av ett ägglossningshormon, det luteiniserande hormonet, LH, som ökar eller "stegras" 24–36 timmar före ägglossningen.
Ett ägglossningstest utförs på ungefär samma sätt som ett graviditetstest för hemmabruk – du håller en teststicka i urinstrålen och resultatet visas i ett fönster på teststickan.
Genom att mäta LH-stegringen kan du fastställa vilka två dagar i en menstruationscykel du är som mest fruktsam och därmed har störst möjlighet att bli gravid. De två mest fruktsamma dagarna är dagen innan ägglossning och själva ägglossningsdagen – när ett ägg frigörs. Så om du har samlag samma dag som du kan påvisa att LH-stegringen har börjat, och dagen efter, är dina möjligheter att bli gravid som störst.
Källa:http://www.niomanader.se/content.asp?ID=10
När jag ser en stegring är det dags att börja jobba då...*S*
En utlösning får vi till genom frekvent "runkande" varvat med vibratorn Ferticare Personal
Den lilla plattan som ligger mot nederkanten av bilden är den som gör jobbet sen finns det en inställing uppanpå vibratorn som anger kraften i skakningarna och den lilla knappen längst ned i bild anger hastigheten av vibrationerna. Plattan trycks mot strängen vid ollonet och man måste pressa ganska hårt, under ca 1-2 minuter, sen får man ta bort den och vänta några minuter innan man gör ett nytt försök.....
SEN om man lyckas då så kommer en utlösning. Den fångas upp i ett glas eller en kopp. Det får enligt vår rådgivare inte vara en plastmugg eftersom det lätt blir rispor i plast och i dessa kan det fastna små mikrobiska bakterier. Engångsburkar av typen man lämnar urinprov i vore en lösning men de är kostsamma så vi använder ett litet glas. Tidigare hade vi en kaffekopp, vi hade två udda som vi aldrig använde men kanterna i botten var rundande och det var jättesvårt att få upp simmarna eftersom koppen också var vit så vi bytte till ett glas.
och nej ... det ÄR inte en faktiskt bild.. det är ett glas mjölk, bara så ni vet ;-)
Då är det då dags för att inseminera......
Med hjälp av en spruta utan nål suger jag helt enkelt upp de dyrbara dropparna
På bilden finns ett urval av likadana sprutor som vi har, vi fick en hel hög i olika storlekar för att prova oss fram vilken som passar bäst.
På ändan (där man sätter nål i vanliga fall) har vi ibland placerat en kort bit (2-3 cm) slang för att nå upp i livmodern ordentligt men de sista gångerna har slangen inte räckt till, vi fick olika typer av slangar för att även där testa oss fram och den slang som nu fanns kvar var inte alls bra då den var för trång för att få på sprutan så det gick inte att använda.
Men typen av slang vi har använt är en kateterslang
En sådan här.. vi klipper av den i lagom längd och trär på sprutan.
Jag placerar rumpan på en kudde för att komma åt bättre, suger upp dropparna och stoppar helt enkelt in sprutan och skjuter upp dropparna rätt upp i härligheten, det brukar bli några omgångar med sprutan. Det finns ju möjlighet att ta de större sprutorna på 5 ml men det blir alltid en del luft i sprutan så man får mer luft om man tar större spruta så man får ändå ta flera omgångar och det är inte särskilt behagligt att få upp massa luft just där.
Efter detta tror jag att våra barntillverkningsförsök liknar det "vanliga sättet"...jag försöker ligga kvar på kudden en stund, det ska tydligen underlätta om man ligger högt med rumpan en stund för att simmarna ska simma åt rätt håll och inte "rinna ut", sen somnar jag vanligtvis eftersom vi precis som "vem som helst" ofta gör våra försök på kvällen.
Nu vet ni lite om det.......
FRÅGOR NÅGON???
Folk i min närhet har ställt frågor ganska frekvent om hur vi gör. Jag har fått höra att de föreställt sig gigantiska pipetter som suger ur sperma ur snoppen, att vi tar med sperma till sjukhuset och låter dem inseminera och en massa underliga historier och det är väl klart att har man inte själv varit där och sett (vilket INGEN får så klart ha ha) så vet man inte.
Detta är ju inte ett "normalt" sätt att skaffa barn på.
Har läst i en hel del trådar i det FENOMENALA forumet Familjeliv (jag är ironisk bara så ni vet) och andra som också heminseminerar av olika orsaker och vilka påhopp de får.. Det är ju givetvis kvinnan som har för slapp fitta eftersom mannen inte kan komma i henne, eller så är han inte attraherad nog av henne.
Att det finns massor av orsaker till att en man inte kan "komma" dvs ejakulera, framställa utlösning eller producera en sats - vad man nu vill kalla det- verkar inte finnas i människors hjärnor. Jag visste det innan jag träffade Darling även om jag inte var jättemycket insatt, är folk verkligen så okunniga?
Orsaker till att en man inte kan ejakulera kan vara många och det är inte ovanligt. Det kan bero på nervskador, ryggmärgsskada, diabetes, psykiska spärrar bara för att nämna några.
I VILKET FALL... hur går det då till hemma hos mig och Darling????
Vi tar det från början.....
Jag ägglossningstestar....Brukar börja på dag 7 i min menscykel eftersom jag har ägglossat allt från dag 10 till dag 16 senaste månaderna (från att ha en grymt regelbunden cykel..klart den ska börja hoppa nu när man behöver ha den regelbunden)
Ägglossningstest: Ägglossningstester mäter förekomsten av ett ägglossningshormon, det luteiniserande hormonet, LH, som ökar eller "stegras" 24–36 timmar före ägglossningen.
Ett ägglossningstest utförs på ungefär samma sätt som ett graviditetstest för hemmabruk – du håller en teststicka i urinstrålen och resultatet visas i ett fönster på teststickan.
Genom att mäta LH-stegringen kan du fastställa vilka två dagar i en menstruationscykel du är som mest fruktsam och därmed har störst möjlighet att bli gravid. De två mest fruktsamma dagarna är dagen innan ägglossning och själva ägglossningsdagen – när ett ägg frigörs. Så om du har samlag samma dag som du kan påvisa att LH-stegringen har börjat, och dagen efter, är dina möjligheter att bli gravid som störst.
Källa:http://www.niomanader.se/content.asp?ID=10
När jag ser en stegring är det dags att börja jobba då...*S*
En utlösning får vi till genom frekvent "runkande" varvat med vibratorn Ferticare Personal
Den lilla plattan som ligger mot nederkanten av bilden är den som gör jobbet sen finns det en inställing uppanpå vibratorn som anger kraften i skakningarna och den lilla knappen längst ned i bild anger hastigheten av vibrationerna. Plattan trycks mot strängen vid ollonet och man måste pressa ganska hårt, under ca 1-2 minuter, sen får man ta bort den och vänta några minuter innan man gör ett nytt försök.....SEN om man lyckas då så kommer en utlösning. Den fångas upp i ett glas eller en kopp. Det får enligt vår rådgivare inte vara en plastmugg eftersom det lätt blir rispor i plast och i dessa kan det fastna små mikrobiska bakterier. Engångsburkar av typen man lämnar urinprov i vore en lösning men de är kostsamma så vi använder ett litet glas. Tidigare hade vi en kaffekopp, vi hade två udda som vi aldrig använde men kanterna i botten var rundande och det var jättesvårt att få upp simmarna eftersom koppen också var vit så vi bytte till ett glas.
och nej ... det ÄR inte en faktiskt bild.. det är ett glas mjölk, bara så ni vet ;-)Då är det då dags för att inseminera......
Med hjälp av en spruta utan nål suger jag helt enkelt upp de dyrbara dropparna
På bilden finns ett urval av likadana sprutor som vi har, vi fick en hel hög i olika storlekar för att prova oss fram vilken som passar bäst.På ändan (där man sätter nål i vanliga fall) har vi ibland placerat en kort bit (2-3 cm) slang för att nå upp i livmodern ordentligt men de sista gångerna har slangen inte räckt till, vi fick olika typer av slangar för att även där testa oss fram och den slang som nu fanns kvar var inte alls bra då den var för trång för att få på sprutan så det gick inte att använda.
Men typen av slang vi har använt är en kateterslang
En sådan här.. vi klipper av den i lagom längd och trär på sprutan.Jag placerar rumpan på en kudde för att komma åt bättre, suger upp dropparna och stoppar helt enkelt in sprutan och skjuter upp dropparna rätt upp i härligheten, det brukar bli några omgångar med sprutan. Det finns ju möjlighet att ta de större sprutorna på 5 ml men det blir alltid en del luft i sprutan så man får mer luft om man tar större spruta så man får ändå ta flera omgångar och det är inte särskilt behagligt att få upp massa luft just där.
Efter detta tror jag att våra barntillverkningsförsök liknar det "vanliga sättet"...jag försöker ligga kvar på kudden en stund, det ska tydligen underlätta om man ligger högt med rumpan en stund för att simmarna ska simma åt rätt håll och inte "rinna ut", sen somnar jag vanligtvis eftersom vi precis som "vem som helst" ofta gör våra försök på kvällen.
Nu vet ni lite om det.......
FRÅGOR NÅGON???
autonom dysreflexi
Jag tänkte bara berätta lite om en grej som försvårar lite för oss och andra med ryggmärgskada i relationen att ha sex.
Det finns något som heter "Autonom Dysreflexi" och det är tydligen ganska obehagligt. Har ju inte själv ryggmärgsskada så för mig är det omöjligt att förklara hur det känns, men första gången jag och Darling lyckades få honom att ejakulera inträdde detta. Han hade aldrig tidigare varit med om det, men så hade ingen annan heller lyckats få honom att komma tidigare.
Blicken jag fick av honom var hemsk.. han såg verkligen ut som att han höll på att dö, och det var känslan han beskrev också. En fruktansvärd huvudvärk utlöstes och den satt i under några dagar faktiskt.
Detta gjorde också troligtvis att han blev betydligt återhållsam med sexet under en lång period.
Vi visste inte då vad det var eller varför det skedde men genom vår kontakt med sexualrådgivaren på spianliskliniken har vi fått veta vad det var och det är ju än mer skrämmande när man vet att det faktiskt kunde varit livshotande.
Jag kopierar lite från:http://www.coloplast.se/UrologyAndContinenceCare/urologiinkontinens/Livsstil/Pages/LifestyleSCI.aspx
Autonom Dysreflexi - även kallat Hyperreflexi - är en allvarlig komplikation som kan påverka personer med ryggmärgsskada. Det förekommer när en person med en ryggmärgsskada placerad ovanför T5-T6* får extremt högt blodtryck på grund av överaktivitet i det autonoma nervsystemet. Detta kan vara livshotande.
De vanligast symptomen för autonom dysreflexi är svettningar, dunkande huvudvärk, en pirrande känsla i ansikte och nacke, fläckig hud runt nacken och gåshud. Antalet symptom och dess allvarlighetsgrad kan variera, men om man inte behandlar det kan extrema fall leda till en stroke och dödsfall.
* Talar om var någonstans i ryggraden skadan sitter, hos Darling sitter skadan i T4,T5 och T6 (om jag inte minns helt fel) Det innebär att skadan är ganska högt placerad (typ brösthöjd) men att armarna fortfarande fungerar, ju lägre siffra dessto högre upp sitter skadan
När mannen får orgasm med ejakulering stiger blodtrycket och ofta kan de inte styra det. Ejakulering styrs i mångt och mycket av det autonoma nervsystemet.
Det autonoma omfattar alla delar av nervsystemet som inte hör till hjärna eller ryggmärg. Det består av nervtrådar ute i kroppen som förmedlar signaler till och från det centrala nervsystemet, CNS, och som tillsammans med detta bildar nervsystemet hos ryggradsdjuren och särskilt däggdjuren.
Det var lite kortfattat fakta om det hela....
SÅ alltså.. ska man göra bebis är det inte bara in-ut som gäller utan i en situation som våran måste man först lyckas prestera fram några droppar, som då ska innehålla spermier som är livsdugliga (vilket är vanligt att de inte är eller iaf att de är slöa eftersom det blir varmt då en ryggmärgsskadad man oftast sitter ner hela tiden) utan man ska även hålla koll så att blodtrycket inte stiger och man riskerar att ta död på sin partner.....
Vem har sagt att det är lätt att göra bebis????
Men vi har iaf väldigt roligt när vi försöker, skrattet ligger alltid nära och vi ser humorn i det mesta..
Det finns något som heter "Autonom Dysreflexi" och det är tydligen ganska obehagligt. Har ju inte själv ryggmärgsskada så för mig är det omöjligt att förklara hur det känns, men första gången jag och Darling lyckades få honom att ejakulera inträdde detta. Han hade aldrig tidigare varit med om det, men så hade ingen annan heller lyckats få honom att komma tidigare.
Blicken jag fick av honom var hemsk.. han såg verkligen ut som att han höll på att dö, och det var känslan han beskrev också. En fruktansvärd huvudvärk utlöstes och den satt i under några dagar faktiskt.
Detta gjorde också troligtvis att han blev betydligt återhållsam med sexet under en lång period.
Vi visste inte då vad det var eller varför det skedde men genom vår kontakt med sexualrådgivaren på spianliskliniken har vi fått veta vad det var och det är ju än mer skrämmande när man vet att det faktiskt kunde varit livshotande.
Jag kopierar lite från:http://www.coloplast.se/UrologyAndContinenceCare/urologiinkontinens/Livsstil/Pages/LifestyleSCI.aspx
Autonom Dysreflexi - även kallat Hyperreflexi - är en allvarlig komplikation som kan påverka personer med ryggmärgsskada. Det förekommer när en person med en ryggmärgsskada placerad ovanför T5-T6* får extremt högt blodtryck på grund av överaktivitet i det autonoma nervsystemet. Detta kan vara livshotande.
De vanligast symptomen för autonom dysreflexi är svettningar, dunkande huvudvärk, en pirrande känsla i ansikte och nacke, fläckig hud runt nacken och gåshud. Antalet symptom och dess allvarlighetsgrad kan variera, men om man inte behandlar det kan extrema fall leda till en stroke och dödsfall.
* Talar om var någonstans i ryggraden skadan sitter, hos Darling sitter skadan i T4,T5 och T6 (om jag inte minns helt fel) Det innebär att skadan är ganska högt placerad (typ brösthöjd) men att armarna fortfarande fungerar, ju lägre siffra dessto högre upp sitter skadan
När mannen får orgasm med ejakulering stiger blodtrycket och ofta kan de inte styra det. Ejakulering styrs i mångt och mycket av det autonoma nervsystemet.
Det autonoma omfattar alla delar av nervsystemet som inte hör till hjärna eller ryggmärg. Det består av nervtrådar ute i kroppen som förmedlar signaler till och från det centrala nervsystemet, CNS, och som tillsammans med detta bildar nervsystemet hos ryggradsdjuren och särskilt däggdjuren.
Det var lite kortfattat fakta om det hela....
SÅ alltså.. ska man göra bebis är det inte bara in-ut som gäller utan i en situation som våran måste man först lyckas prestera fram några droppar, som då ska innehålla spermier som är livsdugliga (vilket är vanligt att de inte är eller iaf att de är slöa eftersom det blir varmt då en ryggmärgsskadad man oftast sitter ner hela tiden) utan man ska även hålla koll så att blodtrycket inte stiger och man riskerar att ta död på sin partner.....
Vem har sagt att det är lätt att göra bebis????
Men vi har iaf väldigt roligt när vi försöker, skrattet ligger alltid nära och vi ser humorn i det mesta..
oj oj tiden går.....
och vad händer?
Jo.. testade rätt vad det var positivt häromsistens...tidigt iofs men det var ett svagt plus på stickan. Kände mig dock väldigt skeptisk till det hela och beslutade mig för att ligga lågt med det och det var tur, fick en rejäl blödning men symptom på grav fanns kvar så enligt barnmorskan ett troligt tidigt missfall.. Men jag ser det som ett tecken att vi iaf KAN bli gravida, till och med på egen hand. Positivt tänkande kommer man långt med...
I veckan var jag på Sahlgrenska på en sk kavitetsundersökning vilket var bra tajming för då kunde läkaren även se om det ev fanns några "rester" kvar från ett missfall, isf skulle en skrapning behövas men allt såg fint ut och jag var "Len och fin innifrån och ut" som sambon sa *ASG*
En kavitetsundersökning görs för att undersöka livmoder, äggledare och livmoderhals och se så att det inte finns polyper, ärrbildningar, myom eller tumörer som kan försvåra en IVF-behandling. Saker som kanske måste rättas till innan man ens försöker att bli gravid.
Undersökningen går till så att man sätter en kateter på livmoderhalsen och sprutar in saltvattenlösning samtidigt som man gör ett vaginalt ultraljud.
Man vet också att många par som försökt bli gravida under längre tid lyckas efter kvinnan gjort en kavitetsundersökning (eller spolning som det kallas lite populistiskt) så därför var jag trots allt ganska positivt inställd till det hela.
Man ordineras att ta smärtstillande i förebyggande syfte för att man kan få en mensvärks-liknande värk efteråt. Jag proppade i mig både Burana och Diklofenak för min smärttröskel är extremt låg. Är inte van vid mensvärk och jag minns insättandet av spiral som jag hade ont av i två dygn så jag ville vara väl förberedd...
Upp i gynstolen då och djupandas...det som var värst var nog när de stoppade in den där konstiga mackapären i metall som ska hålla vaginan öppen...den var fucking ISKALL..... och sen när de klämde dit katetern.. det gjorde ont, det hymlar jag inte med. När saltlösningen sprutas in så spänner det lite i buken, ungefär som vid mens men absolut inget som inte går att överleva utan problem.
Jag blundade och djupandades för jag har en tendens att bli svimmig vid sånna här tillfällen men när läkaren kört runt med ultraljudsstaven ett par sekunder så sa hon till mig att öppna ögonen och titta på skärmen.
Hon visade hur bra det såg ut...för mig såg det mest ut som svarta fläckar och gråa områden men hon pekade och förklarade och jag litar på henne att det var bra..jag har ju ingen aning om HUR det ska se ut liksom *S* Hon visade även en fin och stor äggblåsa som var på väg att släppas.
Sen åkte vi på en liten romantisk resa, ett dygn bara men det var mer än nog.. god mat och sköna sängar och vi fick till en insemination på hotellet, på morgonen efter testade jag positivt på ägglossningstest och det kändes lite snopet för jag trodde att jag även denna månaden hade ägglossat på dag 10... vi brukar ju inte kunna få till mer än en insemination under en period men vi har lyckats finna sätt att använda FertiCare-apparaten så vi lyckades få till ÄNNU en insemination i går kväll, alltså på ägglossningsdagen. Ultimat vore att få till en tredje i kväll men det är nog att lägga ribban för högt.
Vi tar dagarna som de kommer och just nu inväntar vi ett positivt gravtest som fortsätter vara positivt eller kallelse för TESA på sambon.
Lite mer info om "Spoling" finns här http://www.familjeliv.se/Planerar_barn/Wiki/a227.html
Jo.. testade rätt vad det var positivt häromsistens...tidigt iofs men det var ett svagt plus på stickan. Kände mig dock väldigt skeptisk till det hela och beslutade mig för att ligga lågt med det och det var tur, fick en rejäl blödning men symptom på grav fanns kvar så enligt barnmorskan ett troligt tidigt missfall.. Men jag ser det som ett tecken att vi iaf KAN bli gravida, till och med på egen hand. Positivt tänkande kommer man långt med...
I veckan var jag på Sahlgrenska på en sk kavitetsundersökning vilket var bra tajming för då kunde läkaren även se om det ev fanns några "rester" kvar från ett missfall, isf skulle en skrapning behövas men allt såg fint ut och jag var "Len och fin innifrån och ut" som sambon sa *ASG*
En kavitetsundersökning görs för att undersöka livmoder, äggledare och livmoderhals och se så att det inte finns polyper, ärrbildningar, myom eller tumörer som kan försvåra en IVF-behandling. Saker som kanske måste rättas till innan man ens försöker att bli gravid.
Undersökningen går till så att man sätter en kateter på livmoderhalsen och sprutar in saltvattenlösning samtidigt som man gör ett vaginalt ultraljud.
Man vet också att många par som försökt bli gravida under längre tid lyckas efter kvinnan gjort en kavitetsundersökning (eller spolning som det kallas lite populistiskt) så därför var jag trots allt ganska positivt inställd till det hela.
Man ordineras att ta smärtstillande i förebyggande syfte för att man kan få en mensvärks-liknande värk efteråt. Jag proppade i mig både Burana och Diklofenak för min smärttröskel är extremt låg. Är inte van vid mensvärk och jag minns insättandet av spiral som jag hade ont av i två dygn så jag ville vara väl förberedd...
Upp i gynstolen då och djupandas...det som var värst var nog när de stoppade in den där konstiga mackapären i metall som ska hålla vaginan öppen...den var fucking ISKALL..... och sen när de klämde dit katetern.. det gjorde ont, det hymlar jag inte med. När saltlösningen sprutas in så spänner det lite i buken, ungefär som vid mens men absolut inget som inte går att överleva utan problem.
Jag blundade och djupandades för jag har en tendens att bli svimmig vid sånna här tillfällen men när läkaren kört runt med ultraljudsstaven ett par sekunder så sa hon till mig att öppna ögonen och titta på skärmen.
Hon visade hur bra det såg ut...för mig såg det mest ut som svarta fläckar och gråa områden men hon pekade och förklarade och jag litar på henne att det var bra..jag har ju ingen aning om HUR det ska se ut liksom *S* Hon visade även en fin och stor äggblåsa som var på väg att släppas.
Sen åkte vi på en liten romantisk resa, ett dygn bara men det var mer än nog.. god mat och sköna sängar och vi fick till en insemination på hotellet, på morgonen efter testade jag positivt på ägglossningstest och det kändes lite snopet för jag trodde att jag även denna månaden hade ägglossat på dag 10... vi brukar ju inte kunna få till mer än en insemination under en period men vi har lyckats finna sätt att använda FertiCare-apparaten så vi lyckades få till ÄNNU en insemination i går kväll, alltså på ägglossningsdagen. Ultimat vore att få till en tredje i kväll men det är nog att lägga ribban för högt.
Vi tar dagarna som de kommer och just nu inväntar vi ett positivt gravtest som fortsätter vara positivt eller kallelse för TESA på sambon.
Lite mer info om "Spoling" finns här http://www.familjeliv.se/Planerar_barn/Wiki/a227.html
väntar..
på att tiden ska gå kort och gott.
Fick remissbekräftelse inför behandlingen häromdagen. Inom tre månader ska vi få kallelse till de sista provtagningarna som mer eller mindre är startskottet för behandlingen. Kavitetsundersökning på mig och TESA på Darling....
Under sommaren ska vi köra med heminsemination....så långt det bara går... OM det går.
Till det behöver man en st kopp/mugg i porslin..detta var tydligen viktigt. Vi fick inte ha plastmugg... vet inte varför men så var det iaf... Vi har en hel påse med sprutor i olika storlekar och några förpackningar med halvmeterslånga kateterslangar, dessa ska man klippa i dm-långa bitar och trä över sprutan för att den sedan ska komma så långt upp som möjligt i slidan......
Det handlar ju då om att få fram några spermier vilket ju inte är det lättaste men går det så går det..
Det känns som att man bara ska skita i det för att släppa pressen, för att låta Darling bara vara och slappna av i detta, bara njuta av sexet "som alla andra gör".....en annan del av mig känner att vi bara måste försöka hårt hemma, för annars är det "Orättvist" mot alla andra som står i kö för behandling och för alla andra som kämpar för att få barn...varför ska vi "slippa undan" det hårda jobbet liksom..
Men det blir så paradoxalt, om vi ska kämpa med heminsemination så försvinner njutningen från umgänget, vi har ju inte sex "som alla andra", det blir en kamp att få fram de där dropparna i stället, en kamp under press och stress och i 99 % av fallen blir resultatet besvikelse, för att sen i slutändan ändå kanske inte bli nåt ÄVEN om vi får fram nåt........
TJosan..eller vad säger man... nu är det midsommar ochvi ska njuta av varandra och familjen och så räknar jag dagarna tills det blir höst. Jag har alltid föredragit hösten av alla årstider, och i år längtar jag ännu mer efter den.
Fick remissbekräftelse inför behandlingen häromdagen. Inom tre månader ska vi få kallelse till de sista provtagningarna som mer eller mindre är startskottet för behandlingen. Kavitetsundersökning på mig och TESA på Darling....
Under sommaren ska vi köra med heminsemination....så långt det bara går... OM det går.
Till det behöver man en st kopp/mugg i porslin..detta var tydligen viktigt. Vi fick inte ha plastmugg... vet inte varför men så var det iaf... Vi har en hel påse med sprutor i olika storlekar och några förpackningar med halvmeterslånga kateterslangar, dessa ska man klippa i dm-långa bitar och trä över sprutan för att den sedan ska komma så långt upp som möjligt i slidan......
Det handlar ju då om att få fram några spermier vilket ju inte är det lättaste men går det så går det..
Det känns som att man bara ska skita i det för att släppa pressen, för att låta Darling bara vara och slappna av i detta, bara njuta av sexet "som alla andra gör".....en annan del av mig känner att vi bara måste försöka hårt hemma, för annars är det "Orättvist" mot alla andra som står i kö för behandling och för alla andra som kämpar för att få barn...varför ska vi "slippa undan" det hårda jobbet liksom..
Men det blir så paradoxalt, om vi ska kämpa med heminsemination så försvinner njutningen från umgänget, vi har ju inte sex "som alla andra", det blir en kamp att få fram de där dropparna i stället, en kamp under press och stress och i 99 % av fallen blir resultatet besvikelse, för att sen i slutändan ändå kanske inte bli nåt ÄVEN om vi får fram nåt........
TJosan..eller vad säger man... nu är det midsommar ochvi ska njuta av varandra och familjen och så räknar jag dagarna tills det blir höst. Jag har alltid föredragit hösten av alla årstider, och i år längtar jag ännu mer efter den.
NU KÖR VI....
Hade ett bra möte på reproduktionsenheten i går... fast vi kom in först en halvtimma för sent och under den tiden så hann mitt hjärta banka sönder bröstkorgen på mig... jag hatar verkligen sjukhus..
Det var en trevlig men väldigt kortfattad läkare, hon ställde lite standardfrågor och sen konstaterade hon att någon utredning på mig görs inte mer än en sk kavitetsundersökning som innebär att koksaltlöstning sprutas upp i vaginan och så kollar de med ultraljud så att livmoderhalsen är slät och fin och inte har några håligheter eller ojämnheter utan ser fin ut för att bli gravid.
Darling kommer att få genomgå en sk TESA (om jag inte minns fel) han får lite morfin- något han är barnsligt glad över *S* och så kommer de att gå in med en nål först i bitestikeln och sen i testiklarna för att få ut spermier som sedan ska analyseras, om det blir över (vilket man försöker se till ) så fryses dem för att användas till befruktning.
Jag fick göra en gynundersökning vilket var lite jobbigt, jag visste inte om det och hade inte tvättat mig på morgonen, vi fick strömavbrott och en huvudsäkring gick vilket gjorde att vår vattenpump stannade........kände mig jätteäcklig där uppe i britsen usssch.
Allt såg bra ut.. det var en rolig och duktig läkare, hon frågade om jag var kissenödig, vilket jag var och hon visade varför hon visste, pekade ut urinblåsan som var överfull *S* Sen visade hon ägg hon hittade, jag hade ägglossning förra veckan så hon kunde kolla och mäta den, 1,4 mm var det..Inte vet jag vad det betyder men hon sa det iaf.
Hon frågade om min vikt och när jag gav henne siffran reagerade hon, positivt....till min stora förvåning.
-Då har du gått ner lite, sa hon med ett leende. För jag tycker mig minnas en annan siffra i din journal.
Hon var väldigt flummig kring vikten och sa bara att "du vet ju att du är överviktig och vad det betyder så det är ingen vits med att jag sitter o pratar om det, om du bara fortsätter som du gör nu och går ner så blir allting toppen till hösten när vi kör igång"..
FÖr vi kör i gång till hösten..Vi hinner inte med min undersökning innan semestern (troligtvis) för den ska göras mellan mens och ägglossnig också och Darlings ingrepp får bli efter semestern också, och sen kommer det bara att rulla på ...rulla på... det låter lovande.
Det var en trevlig men väldigt kortfattad läkare, hon ställde lite standardfrågor och sen konstaterade hon att någon utredning på mig görs inte mer än en sk kavitetsundersökning som innebär att koksaltlöstning sprutas upp i vaginan och så kollar de med ultraljud så att livmoderhalsen är slät och fin och inte har några håligheter eller ojämnheter utan ser fin ut för att bli gravid.
Darling kommer att få genomgå en sk TESA (om jag inte minns fel) han får lite morfin- något han är barnsligt glad över *S* och så kommer de att gå in med en nål först i bitestikeln och sen i testiklarna för att få ut spermier som sedan ska analyseras, om det blir över (vilket man försöker se till ) så fryses dem för att användas till befruktning.
Jag fick göra en gynundersökning vilket var lite jobbigt, jag visste inte om det och hade inte tvättat mig på morgonen, vi fick strömavbrott och en huvudsäkring gick vilket gjorde att vår vattenpump stannade........kände mig jätteäcklig där uppe i britsen usssch.
Allt såg bra ut.. det var en rolig och duktig läkare, hon frågade om jag var kissenödig, vilket jag var och hon visade varför hon visste, pekade ut urinblåsan som var överfull *S* Sen visade hon ägg hon hittade, jag hade ägglossning förra veckan så hon kunde kolla och mäta den, 1,4 mm var det..Inte vet jag vad det betyder men hon sa det iaf.
Hon frågade om min vikt och när jag gav henne siffran reagerade hon, positivt....till min stora förvåning.
-Då har du gått ner lite, sa hon med ett leende. För jag tycker mig minnas en annan siffra i din journal.
Hon var väldigt flummig kring vikten och sa bara att "du vet ju att du är överviktig och vad det betyder så det är ingen vits med att jag sitter o pratar om det, om du bara fortsätter som du gör nu och går ner så blir allting toppen till hösten när vi kör igång"..
FÖr vi kör i gång till hösten..Vi hinner inte med min undersökning innan semestern (troligtvis) för den ska göras mellan mens och ägglossnig också och Darlings ingrepp får bli efter semestern också, och sen kommer det bara att rulla på ...rulla på... det låter lovande.
I DAG
I dag är alltså dagen då vi ska träffa läkaren på reproduktionsmedicin för första gången och jag är skitnervös...
Jag är i nuläget fullt övertygad om att vi inte kommer få hjälp, fråga mig inte varför utan jag har bara den känslan, pessimist som jag är...
Vi har inte fått några svar på de blodprover vi sände och därför är jag också övertygad om att vi båda just nu har både HIV och klamydia och en eller annan disfunktion på sköldkörtlarna...sån är jag.. Inget att göra något åt.
Har försökt att googla på läkaren men inte hittat något direkt mer än att hon har låg stresstolerans....
Hon verkar vara ung och har inte jobbat så länge på repro...bra eller dåligt? Jag vet inte...
Är orolig för att de ska säga nej till att ta ut spermier via nål eftersom Darling ändå har lyckats få "sädesavgång" (som man enligt sexrådgivaren ska kalla det för att ta bort fokus på den sexuella biten- varför man nu ska göra det när det faktiskt handlar just om sex??) men det är ju inte så att det händer lättvindigt eller ens ofta så jag vet inte...
Nervös är jag... men i eftermiddag vet vi förhoppningsvis vad som väntar oss i höst...
Jag är i nuläget fullt övertygad om att vi inte kommer få hjälp, fråga mig inte varför utan jag har bara den känslan, pessimist som jag är...
Vi har inte fått några svar på de blodprover vi sände och därför är jag också övertygad om att vi båda just nu har både HIV och klamydia och en eller annan disfunktion på sköldkörtlarna...sån är jag.. Inget att göra något åt.
Har försökt att googla på läkaren men inte hittat något direkt mer än att hon har låg stresstolerans....
Hon verkar vara ung och har inte jobbat så länge på repro...bra eller dåligt? Jag vet inte...
Är orolig för att de ska säga nej till att ta ut spermier via nål eftersom Darling ändå har lyckats få "sädesavgång" (som man enligt sexrådgivaren ska kalla det för att ta bort fokus på den sexuella biten- varför man nu ska göra det när det faktiskt handlar just om sex??) men det är ju inte så att det händer lättvindigt eller ens ofta så jag vet inte...
Nervös är jag... men i eftermiddag vet vi förhoppningsvis vad som väntar oss i höst...
