resanmotbebis

Jag har glömt bort min blogg......URSÄKTA:..

 

I vilket fall....i november då jag skrev sist sprutade jag för fullt. I slutet av november åkte vi in till sahlgrenska för att plocka mina ägg.

 

Vilken skräckupplevelse....jag fick morfin...mycket morfin och tydligen är jag överkänslig mot det (också) blev jättedålig. Å andra sidan kände jag inte av själva äggplocket alls, men jag var helt däckad i två dygn efteråt. Lagom till vi skulle åka in o sätta in embryon.

Läkaren var allvarlig när vi kom in...7 ägg hade plockats, 5 var av "normal" mognad, två hade blivit befruktade men endast 3 celler och det borde varit 4. Vi fick frågan om vi ville ha båda tillbaka- något som vanligtvis inte görs men då jag redan hade barn sedan tidigare, vår ålder spelade in och att resultatet var så dåligt så ville de erbjuda detta och vi sa ja.

 

Så två små prickar syntes på skärmen vid min livmoder och vi åkte hem.

 

13 december var vår testdag och 15 kom mensen :-( Det var jobbigt med julen som bankade på dörren men vi bet i hop och konstaterade att det bara var att ta nya tag.

 

Blev dock oerhört besviken då jag fick svar från Sahlgrenska att tidigast i april är det dags för nästa försök och att jag måste gå ner alla kilon jag gick upp under första behandlingen annars är det inte aktuellt alls.......gick upp över 10 kg och det var ett tufft slag men jag förstår...

 

Januari kom, min praktik började och jag började kämpa med kilona igen, det var hårt då vi ofta var ute på klientbesök och maten blev påverkad..många mackor i bilen mellan olika klienter, en chokladbit här o där för att hålla blodsockret i chack och mycket mycket kaffe... men helt plötsligt hade jag iaf gått ner 6 kg och när jag ringde Sahlgrenska i februari gav de mig beskedet att vi börjar i MARS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

 

Så det var bara att börja om med sprutorna, samma doser som tidigare men helt plötsligt fick jag oerhörda biverkningar. I november kände jag inget mer än ett extremt sötsug av nässprejen... men under våren mådde jag SKIT. Praktiken och alla intryck därifrån påverkade givetvis, alla trasiga människor och familjer man träffade satte sig hårdare än jag någonsin kunnat föreställa mig, jag var ofta nära till tårarna,kände mig uppblåst och illamående och allmänt kass.. som om jag gick omkring med en begynnande magsjuka i 5 veckor sisådär.

 

Vi åkte in för äggplock och jag hade ett långt samtal med läkaren dagarna före om hur jag mått av morfinet så han beslutade att jag skulle få mycket mycket mindre dos och att den skulle delas upp i småslattar i stället.

Det var hemskt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag hade såååå ont. Dessutom var det en läkare som tidigare arbetat på utredningssidan som skulle lära sig äggplock som plockade på mig och hon var ju lite fumlig, jag grät så tårarna trillade men jag kunde iaf gå tillbaka till min säng efteråt. Jag var kontaktbar och jag o mannen skrattade o skämtade med barnmorskorna, det onda lugnade sig ganska snart och jag var bara lite trött på eftermiddagen...

 

Två dagar senare sitter jag på en konferens som jag får avbryta för att åka in till Göteborg för att plantera in embryon, precis när jag satt mig på tåget ringer en sköterska från kliniken. De hade fått ut hela 14 ägg vilket var extremt bra för någon i min ålder.....MEN efter två dygn hade inget utvecklats mer än till 2 celler, det är inte bra. Väldigt dåliga förutsättningar så de ville avvakta en dag till.....eventuellt gick hela försöket åt helvete men vi ger det en dag till sa hon...

 

Jag åkte hem.. grät och mådde skit. Min son kom hem på kvällen och det var bara att hålla god min och försöka hitta någon som kunde passa honom medan vi eventuellt åkte in till sjukhuset en lördag.....

 

 

 

Lördag morgon vaknade jag med magont, fram tills vi var halvvägs var jag orolig att de skulle ringa och säga "nepp det blir inget" men ingen ringde. Vi var tre par inne på lördagen och vi delade rum. De andra trodde nog inte vi var kloka som vi fjollade och skrattade, men det är ju så vi löser saker i vårat liv....med humor.

 

Vi kom in och vi fick samma läkare som första gången, vilket var jätteskönt, hon var så bra. Hon var allvarlig även denna gången och berättade att 12 st embryon hade kastats för de stannade vid 2 celler..... men två fanns kvar, ett med 4 och ett med 6. De borde haft minst 6 celler helst 8 men även denna gången tänkte de sätta in båda två....

 

Bara att lägga sig i den berömda gynstolen och invänta de två vita prickarna på skärmen......och det var en konstig känsla måste jag säga.. för det kändes så ....rätt... det kändes verkligen som att NU blir jag gravid men jag ville verkligen inte plantera några falska förhoppningar, varken i mig eller maken.

 

7 dagar senare började jag fusktesta...skulle inte testa förrän 14 dagar senare egentligen men vem kan hålla sig? Redan då anade jag ett svagt streck på teststickan.... som blev starkare o starkare....

 

För två veckor sedan var vi på Emma Ultraljudsklinik och gjorde ett extra ultraljud för att se vad det är för kön i magen och vi fick konstaterat att 9 januari (eller runt därikring) kommer vår dotter till världen.........