30 veckor har passerat
Och vikten ser bra ut, har bara gått upp 8 kg vilket skulle fått min första barnmorska att förmodligen totalflippa för hon ansåg att jag borde gå ner i vikt, men min nuvarande är nöjd. Vi satte ett mål på max 10 kg+ till vecka 30, jag ville helst hålla mig på 7 så jag landade lite mitt emellan.
Nu ska jag bara se till att inte flippa och gå upp för mycket de sista veckorna.
Den lilla flickan i magen lever om väldigt mycket och det känns skönt.
Det har varit en del tragedier runt mig sista tiden, en bekant förlorade sin bror samma vecka som hon var beräknad att föda, hon gick över tiden lite och sen födde hon en liten son som tyvärr gick bort nästan med en gång. Det får en att bli väldigt väldigt ödmjuk inför livet.
Vi har fortfarande inte fixat benen på skötbordet vilket innebär att bebisens kläder fortfarande ligger i kassar i spjälsängen. Vill gärna få det i ordning för jag har bestämt mig för att december bara ska bli en enda lång vila.
Julklappar kommer köpas om någon vecka då jag ska till Ullared, julmat ska vi ingen ha. Vi åker och äter julbord på ett ställe vi gillar jag, mannen och min son sen tar vi faktiskt catering därifrån med oss till svärföräldrarna. Det blir bara maken, jag och hans föräldrar på julafton så vi kommer inte lägga så mycket krut på det. Får satsa lite mer på nyårsafton då min son är med oss.
Oron inför förlossningen börjar krypa på mig.. jag är inte ett dugg orolig för komplikationer i underlivet som matas på en när man surfar runt på olika forum. Jag litar faktiskt på sjukvården och min egen förmåga att sätta ner foten och kräva vård, jag har privat läkare som jag vet hjälper mig om något inträffar. Det jag är orolig för är att må lika dåligt som när min son föddes, att inte bli tagen på allvar, att inte få fatta egna beslut, att bli pressad att göra saker som inte känns rätt, att amningen inte ska fungera den här gången heller och att jag ska få höra hur oduglig jag är (vilket barnmorskorna på sjukhuset faktiskt sa till mig)
Men jag har en annan livssituation idag, en bättre man och vet hur jag vill ha det och framförallt hur jag INTE vill ha det....
Kommentarer
Trackback