resanmotbebis

fick en kommentar från fina Katja som tycker att sköterskan ska ta lite extra hänsyn till oss....hmmm tro mig, det kan man tycka.Särskilt som att hon faktiskt är utbildad sexualrådgivare med specialisering på neurologiska skador av olika slag och ryggmärgsskadade män är hennes specialområde. HOn jobbar på ryggmärgskliniken så detta är inte första paret hon hjälper att skaffa barn..... underlig må man säga. Jag är förvånad över att folk är så fogliga, men hon är väldigt mycket en "Bulldozer" och väldigt många andra par är nog yngre och kanske mer fogliga.

Jag hoppas iaf att det löser sig, det finns ju medicinska sätt att hämta ut spermier på annars men jag erkänner villigt att jag är lätt illamående inför morgondagens uppgift och det är inte ens jag som ska "prestera"....

...för jag vet vart jag och Darling är på väg och var vi står i dag...

I övermorgon ska vi till sexrådgivaren och prestera fram ett spermaprov...Det är nog förmodligen jobbigt nog för de oskadade killar att gå ner i källaren och runka fram spermier på "kommando"... För oss handlar det om att det kanske inte ens kommer fram några...och att en vilt främmande människa med assistent ska "ta över jobbet" och hjälpa Darling att få fram spermier... känns helt sjukt..jag mår illa.

Vi skulle prata om det tillsammans med rådgivaren innan vi "sätter igång" och jag har bett Darling att vara mer bestämd, jag vet vad han vill och tycker men han brukar vara ganska mesig med att sätta ner foten om det är något utan det är jag som får tjafsa och jag är så trött på det... Jag är rädd att det kan sluta med katastrof.. och mest rädd är jag att hon ska tycka att vi inte kan hantera detta så att hon säger något till läkaren på Reproduktionsenheten så att vi inte får hjälp därifrån.

Jag är jättenervös men jag vet att vi står på samma ställe jag o Darling iaf, men denna kvinna har en tendens att köra över en ... rätt så rejält..

I övrigt... Nutrilett dag 1...shake till frukost, bar och frukt till lunch.. pasta till middag och så ska man däremellan hinna med två mellanmål med buljong vilket jag inte kommer att hinna inser jag pga jag sov för länge i dag...

45 min träningscykel lugnt tempo blev 2 mil... jag är duktig i dag så jag hoppas att vikten ska ha gått tillbaka tills första mötet med läkaren, för jag vet att det är något hon kommer att ta upp.

Var med Darling till hans provtagning i går, de kom på där att de glömt att ta min längd och vikt där och det var väl okej, men det visade sig att jag gått UPP nästan 3 kg :-(

Vilket innebär att mitt BMI ligger farligt nära gränsen för vad som är godkänt för IVF-behandling...jag är jätteledsen och upprörd och rädd... och det känns verkligen SKIT.

På vägen hem gick jag och köpte en förpackning med Nutrilett, bara för att nu får det vara nog, jag tror inte ens på pulver...blir dålig utav det men det hjälps inte. Jag måste ner minst 5 kg innan en ev behandling kör i gång, helst 10 kg. Jag har väl på mig till augusti åtminstone.

MÅlet var ju att ha gått ner 10 kg till innan första mötet men så fick vi ju tid FÖRE semestern...inte vad jag tänkt mig... men kul att det går undan.

I övrigt så funkar apparaten fortfarande inte.. jag känner mig så misslyckad. Det kommer ju sluta med att den där sexrådgivaren tar över och lyckas få fram ett spermieprov och då kommer jag förmodligen att bryta ihop.

Det är en dålig dag i dag men jag får väl lukta på de underbara rosorna Darling kom hem med i veckan....

Jag drömde i morse att jag födde barn.....vet inte om det är ett gott tecken.

I dag är vi... hemma :-)

Nästa stora "möte" är ett hos sexrådgivaren på neurologen där vi ska få fram ett spermaprov. Jag mår jättedåligt över detta.. JAG!! alltså det är ju löjligt det är ju inte jag som ska prestera, men det hela handlar om problem i kommunikationen. Jag tycker verkligen hon är jättebra, men jag ogillar tanken att hon och en sköterska till ska vara närvarande i rummet när Darling ska få fram sperma, det är till och med så illa att det är meningen att hon och sköterskan ska göra jobbet, hålla Ferti-care-apparaten och en kopp för att fånga upp dropparna som kommer.

Det känns inte bra kan jag säga, och tack och lov håller Darling med.

Hon har även uttryckt tveksamhet till att jag ens ska vara närvarande i rummet, för att vi ska skilja på sex och provtagning. Det känns underligt för mig, för visst är det ett prov, men det är ett prov som kräver sexuell stimulans, och det handlar om att skapa vår bebis.

Vi ska samtala med henne först, innan vi går in i det sk provrummet. Men jag vet att vi är enade i den här frågan så det är som vi vill eller inte alls.

Den sjunde juni har vi ett möte med vår läkare på reproduktionsenheten. Då kommer vi att få svar på de prover som kommit in och så kommer vi att planera vad som händer sedan. Juli månad har repro helt stängt så vi kommer förmodligen i gång tidigast i aug-september om ens då.

Väljer att kopiera in lite text från en bra sida som förklarar vettigt. Kom på i min naivitet att alla faktiskt kanske inte vet vad en ryggmärgsskada är.... och då är det ju inte så lätt att förstå heller

Ryggmärgsskada

(Hämtat från http://www.lofric.se)

Ryggmärgen central för kroppen

Ryggmärgen är tjock som ett finger och mycket ömtålig. Den ligger i en vätskefylld kanal i kotpelaren, själva ryggraden. Ryggmärgen innehåller celler som skickar och tar emot signaler från hela kroppen. Tack vare signalerna kan vi bland annat med viljans hjälp röra armar, ben och andra muskler i kroppen. Om ryggmärgen skadas försämras signalernas förmåga att nå fram och tillbaka genom märgen. Samspelet mellan signaler och viljans makt över kroppens muskler förändras och försämras. I värsta fall upphör kontakten helt.

Nivå och omfattning avgör

Det finns olika typer av skador på ryggmägen. Ju högre upp på ryggmärgen skadan sitter, desto fler muskler berörs. Vid paraplegi är ryggmärgen skadad så att benen påverkas. Vid tetraplegi är både armar och ben påverkade. Förlamningen kan vara mer eller mindre omfattande.

Många var funderingarna när jag först träffade Darling, men det som jag funderade mest på var om han överhuvudtaget kunde ha sex....alltså då var jag fördomsfull. Det är jag mer än villig att erkänna för jag var så hooked up på att sex är snopp i mus och in o ut.....

SEX är ju sååå mycket mer än så.

Sen får jag frågan från folk hela tiden: "Hur gör ni när ni har sex?"

Jag tycker det är roligt att driva lite med folk och brukar kontra: "Om du först berättar hur du gör så berättar jag sen hur vi gör"

Ha ha.. de brukar bli lite spaka då, men faktiskt.. det ÄR okej att fråga. Jag förstår att funderingarna är många, för han ÄR ju förlamad från midjan och nedåt och när man sexar så är ju hela kroppen med mer eller mindre.

Har du någon fråga så ställ den gärna i kommentarsfältet, ingen fråga är knäpp eller dum och är den FÖR privat så svarar jag helt enkelt inte ;-)

Sen är det så att man kan läsa på, man kan googla till ve och förbannelse och få massor av info, men..... det är ju så himmelens olika det där. Det beror på var skadan är lokaliserad, om ryggraden varit av helt eller bara lite osv osv osv

En sak är säker, MIN Darling är inte mer annorlunda än en man som kan stå och gå. Han funkar perfekt i skallen och det stör mig ganska mycket att folk, särskilt expediter (vill inte ha fördomen att de har lägre IQ än andra yrkesgrupper för jag har själv varit expedit men ibland undrar man ju) gärna pratar med MIG... om Darling ställer en fråga så är det jag som får svaret...
Eller det klassiska tillfället, vi har varit på Hornbach och handlat grejer till renoveringen av sommarstugan, han är helt påpackad med skruvdragare, skruvar, färgburkar och gud vet vad...HAN lägger upp på bandet, HAN stoppar in sitt kort i kortläsaren och knappar koden och expediten tilltalar MIG (som för övrigt redan är halvvägs ut ur butiken)

-Vill HAN ha en kasse?
-Öhh inte en aning, varför frågar du inte honom??

Det är lite samma sak med sex...
-Men känner han något då?
-Jag vet inte, fråga honom... (nu antar jag att han gör det.. det kan inte vara obehagligt iaf av döma av hur han beter sig och reagerar under tiden vi faktiskt HAR sex)

FAKTA

Problemen varierar, en del män med ryggmärgsskada kan inte få stånd, andra kan, en del kan ibland, ibland fungerar inte signalsystemet riktigt (det handlar trots allt om ryggmärgen) så att killen kan vara jättekåt men får inte stånd utan att man berör snoppen rejält...väldigt väldigt olika alltså. Det största problemet tycks dock vara problem att få ut sperma, dessa män kan få orgasm men utan utlösning, alltså ganska likt den kvinnliga orgasmen. Sen tillkommer ju det fakta att dessa män sitter ner hela tiden vilket gör att klimatet i pungen blir någon grad varmare än hos en stående man, värme gör att spermierna blir slöare och befruktning blir svårare.
Följande text har jag kopierat från Spinalis.se för att ge lite information från en man som är oerhört duktig på detta med ryggmärgsskadade män, Claes Hulting som själv är ryggmärgsskadad och läkare.

Den manliga infertiliteten har primärt sitt ursprung i svårigheter att extrahera semen, dvs. att få ut sädesceller och sädesvätska i samband med samlag. Även under normala betingelser, dvs. i en situation där ingen av kontrahenterna är ryggmärgsskadad, så kan barnalstring många gånger vara ett stort problem. Tio procent av alla gifta par är ofrivilligt barnlösa.

Den engelske fysiologen Giles Brindly visade för drygt 30 år sedan att han med hjälp av en vibrator kunde få ut spermier från ryggmärgsskadade man som hade en skada på hals eller bröstrygg.

Vibratorn appliceras på ollonet på penis och hålls kvar där under 2-3 minuter. Proceduren upprepas efter en paus på några minuter och sammanlagt genomförs en 4-5 försök. Om denna metod fungerar så är det den enklaste metoden och den kan också kombineras med erektionsdysfunktionshjälpmedel. Eftersom en ryggmärgsskadad man förnimmer en förestående utlösning, så finns möjligheten att avbryta vibrationsbehandlingen 30 sekunder före ejakulatets ankomst och fortsätta med normalt samlag. Flera barn har kommit till med den metoden under det senaste decenniet.

Om man inte kan få ut spermier medelst vibrationstekniken så användes förr elektroejaculation. Den bygger på att man för in en rektalsond i ändtarmen och stimulerar de nerver i lilla bäckenet som styr själva emissionen, dvs. spermieutträdet. Metoden är ganska omständlig och kostsam och förutsätter narkos Idag har den många gånger ersatts utav testikelbiopsi. Orsaken till detta är att tekniken kring intracytoplasmal spermieinjektion ICSI har blivit bättre. Den senare metoden bygger på att man introducerar en glaspipett i äggcellen och deponerar en spermie inne i ägget.

Detta är det säkraste sättet att få till en fertilisering och man vet att man gjort det man kan för att optimera förutsättningarna för en befruktad äggcell, dvs. ett embryo.

Andelen barn i världen födda med hjälp av IVF överskrider nu 1000 000. Efter det att man befruktat mellan 10-15 ägg och satt tillbaka 1, fryser man resterande. Möjligheten finns sedan att komma tillbaka till kliniken om man inte blivit gravid och göra en ny embryotransferering, denna gång med ett tinat embryo. Innan man fryser ett embryo gör man rutinmässigt HIV- och hepatittest.

Dessa nya tekniker har gjort att väldigt många ryggmärgsskadade män idag kan bli fäder. Detta betraktades som näst intill omöjlighet för 25 år sedan. Fortfarande finns det många ryggmärgsskadade män med inkompletta skador som inte behöver tillgripa fertilitetsklinikernas resurser för att bli fäder. För flertalet män är dock denna nya teknik en stor tillgång. Driften att reproducera sig är för de allra flesta väldigt stark.

Skrivet av:
Claes Hultling, Med Dr.
Läkare, Spinalis Karolinska Universitets Sjukhuset
E-post:  [email protected]

Alltså, att skaffa bebis. Borde vara det lättaste och roligaste som finns. Sex är ju kul, eller hur :-)

Men med en ryggmärgsskadad man så funkar det inte riktigt som på "alla andra".

Darling har dessutom ganska negativa erfarenheter av sex, han har haft en del sex genom åren *fniss* men det har inte handlat om honom eller hans tillfredsställelse utan att vara "man nog att tillfredsställa kvinnan".

När vi träffades berättade han att han aldrig fått utlösning annat än på "egen hand" något jag såg till att fixa *S*

Men det är svårt och kräver hårt jobb....så hårt att vi inte fixat det mer än en handfull gånger på de 4 år vi varit ett par.

Att få utlösning i mig har varit omöjligt och därför kontaktade vi Reproduktionsenheten på Sahlgrenska ganska omedelbart när vi bestämt oss, min gynekolog slet ut spiralen som jag av någon outgrundlig orsak haft kvar trots att vi i stort sett aldrig haft regelrätt samlag och så skrev han en remiss som blev behandlad i stort sett omedelbart.

Vi kontaktade även en sexualrådgivare på ryggmärgskliniken/neurologen som skulle hjälpa oss att "få fram" ett spermaprov.

Man kan gå till väga på olika operativa vis för att fixa detta, genom nålar som sticks in i testiklarna eller att testiklarna till och med friläggs, men det ultimata för alla är väl ändå att han får utlösning, och eftersom han faktiskt fått det tidigare ansåg rådgivaren att vi skulle satsa på det.

Vi fick låna en apparat, en sk FertiCare Personal som är en slags vibrator med mycket kraftiga vibrationer som ska hjälpa till att "skaka loss" spermieledare i penisen så att han kan få utlösning.
Sexrådgivaren var en skojfrisk och öppen kvinna som förklarade hur vi skulle gå till väga för att lyckas och gav oss ett par veckor att testa på egen hand.

Första kvällen var vi nervösa men hoppla.. det funkade faktiskt till vår stora glädje. Men efter ytterligare 10 dagar kan vi konstatera att... det har inte blivit något mer :-(

Samtal till sexrådgivaren slutade med att jag bröt ihop eftersom hon likställer spermaprovet med ett "blodprov eller vilket annat prov som helst" och det gör då rakt inte jag. Det är vår resa mot ett barn detta och det känns fel att HON och en sköterska till ska "göra jobbet"...det är alltså så det ska gå till. Hon och sköterskan ska hålla apparaten och Darlings apparat och en kopp för att samla upp dropparna som kommer...det är nu en fråga om jag överhuvudtaget ska få vara medverkande i rummet. Jag mår faktiskt fysiskt illa av detta, det känns som otrohet även om det ju är proffesionell personal inom sjukvården det handlar om.


Förutom att min ålder spelar in (Sahlgrenska har en gräns på 38 år för start av utredning och vid 40 avbryts all behandling) så är jag även överviktig, ganska rejält. Gränsen som råder är BMI 35 för start av utredning, jag ligger på 32 nu efter att ha gått ner 10 kg under våren. Så jag vill givetvis gå ner lite mer för att det ska vara ultimat läge.

Vi står nu på kö för IVF-behandling och utredning (fast i omvänd ordning) Jag har tagit alla blodprover och Darling ska ta sina i samband med att han lämnar sitt spermieprov. Första veckan i Juni har vi tid hos en läkare på Reproduktionsenheten för ett första möte där vi ska lägga upp framtiden.........

Vår resa är i startgroparna men vi är på väg.

Jag har bloggat i många år, långt innan det kallades för just att blogga och det har gett mig och hjälpt mig oerhört mycket genom olika passager i livet.

I dag står jag på ett nytt ställe i livet där saker och ting ställs på sin spets i dubbel bemärkelse och jag startar en ny blogg, under nytt namn, på ett nytt ställe.....

Vi är i dag jag...38 år gammal som för några år sedan valde att börja omskola mig till något nytt inom den akademiska världen
och Darling, 40 år gammal inom It-världen med en 22 år gammal ryggmärgsskada som gjort honom förlamad från midjan och nedåt. Han sitter i rullstol men kör bil själv och har inga andra "hjälpmedel" i vardagen.

Fram tills ett par månader sedan levde vi i en ganska....tråkig relation, visst älskade vi varandra men de var ganska .......torrt, vi hade vårat hus, våra jobb och en framtid spikad.

Sen hände något, en kris utlöstes på grund av att en av oss sökte bekräftelse utanför relationen, det exploderade och tårar och panik utbröt och helt plötsligt befann vi oss i en situation där vi båda var livrädda för att förlora den andra.......Så helt plötsligt friade han till mig, något jag drömt om och velat sen vi först träffades, mitt i alla tårar och allt kaos talade han om hur rädd han var att allt skulle vara förlorat och friade...

Jag sa ja, folk utifrån kan tycka att det var fel, förhastat och dumt, något som gjordes för att slippa dra i trådarna och reda ut våra problem (som uppenbarligen fanns där utan att vi egentligen ville se det) men det var ganska klart ganska snart....att våran kris utlöste känslor hos oss båda som var starkare än vi anat...

Senare den kvällen fattade vi ännu ett beslut, att vi vill ha barn tillsammans. Det finns barn i vår familj, jag har barn från en tidigare relation och han har styvbarn från en tidigare relation, barn som är en stor del av vårat vardagsliv även om det bara är mitt barn vi träffar regelbundet

Då började vårat livs resa...den som vi just nu befinner oss i...resan mot en bebis

För att ni där ute, som inte är i vår sits ska förstå måste jag förklara allt från början. Har ni frågor och funderingar så fråga gärna....jag skriver detta för att visa för omvärlden hur det går till, hur vi gör....

För att det inte ska bli för långrandigt ska jag försöka att dela upp det i flera inlägg men detta är det första och jag önskar er välkomna till vårt liv och vår resa.