resanmotbebis

på att tiden ska gå kort och gott.

Fick remissbekräftelse inför behandlingen häromdagen. Inom tre månader ska vi få kallelse till de sista provtagningarna som mer eller mindre är startskottet för behandlingen. Kavitetsundersökning på mig och TESA på Darling....

Under sommaren ska vi köra med heminsemination....så långt det bara går... OM det går.

Till det behöver man en st kopp/mugg i porslin..detta var tydligen viktigt. Vi fick inte ha plastmugg... vet inte varför men så var det iaf... Vi har en hel påse med sprutor i olika storlekar och några förpackningar med halvmeterslånga kateterslangar, dessa ska man klippa i dm-långa bitar och trä över sprutan för att den sedan ska komma så långt upp som möjligt i slidan......

Det handlar ju då om att få fram några spermier vilket ju inte är det lättaste men går det så går det..

Det känns som att man bara ska skita i det för att släppa pressen, för att låta Darling bara vara och slappna av i detta, bara njuta av sexet "som alla andra gör".....en annan del av mig känner att vi bara måste försöka hårt hemma, för annars är det "Orättvist" mot alla andra som står i  kö för behandling och för alla andra som kämpar för att få barn...varför ska vi "slippa undan" det hårda jobbet liksom..

Men det blir så paradoxalt, om vi ska kämpa med heminsemination så försvinner njutningen från umgänget, vi har ju inte sex "som alla andra", det blir en kamp att få fram de där dropparna i stället, en kamp under press och stress och i 99 % av fallen blir resultatet besvikelse, för att sen i slutändan ändå kanske inte bli nåt ÄVEN om vi får fram nåt........

TJosan..eller vad säger man... nu är det midsommar ochvi ska njuta av varandra och familjen och så räknar jag dagarna tills det blir höst. Jag har alltid föredragit hösten av alla årstider, och i år längtar jag ännu mer efter den.

Hade ett bra möte på reproduktionsenheten i går... fast vi kom in först en halvtimma för sent och under den tiden så hann mitt hjärta banka sönder bröstkorgen på mig... jag hatar verkligen sjukhus..

Det var en trevlig men väldigt kortfattad läkare, hon ställde lite standardfrågor och sen konstaterade hon att någon utredning på mig görs inte mer än en sk kavitetsundersökning som innebär att koksaltlöstning sprutas upp i vaginan och så kollar de med ultraljud så att livmoderhalsen är slät och fin och inte har några håligheter eller ojämnheter utan ser fin ut för att bli gravid.

Darling kommer att få genomgå en sk TESA (om jag inte minns fel) han får lite morfin- något han är barnsligt glad över *S* och så kommer de att gå in med en nål först i bitestikeln och sen i testiklarna för att få ut spermier som sedan ska analyseras, om det blir över  (vilket man försöker se till ) så fryses dem för att användas till befruktning.

Jag fick göra en gynundersökning vilket var lite jobbigt, jag visste inte om det och hade inte tvättat mig på morgonen, vi fick strömavbrott och en huvudsäkring gick vilket gjorde att vår vattenpump stannade........kände mig jätteäcklig där uppe i britsen usssch.

Allt såg bra ut.. det var en rolig och duktig läkare, hon frågade om jag var kissenödig, vilket jag var och hon visade varför hon visste, pekade ut urinblåsan som var överfull *S* Sen visade hon ägg hon hittade, jag hade ägglossning förra veckan så hon kunde kolla och mäta den, 1,4 mm var det..Inte vet jag vad det betyder men hon sa det iaf.

Hon frågade om min vikt och när jag gav henne siffran reagerade hon, positivt....till min stora förvåning.

-Då har du gått ner lite, sa hon med ett leende. För jag tycker mig minnas en annan siffra i din journal.

Hon var väldigt flummig kring vikten och sa bara att "du vet ju att du är överviktig och vad det betyder så det är ingen vits med att jag sitter o pratar om det, om du bara fortsätter som du gör nu och går ner så blir allting toppen till hösten när vi kör igång"..

FÖr vi kör i gång till hösten..Vi hinner inte med min undersökning innan semestern (troligtvis) för den ska göras mellan mens och ägglossnig också och Darlings  ingrepp får bli efter semestern också, och sen kommer det bara att rulla på ...rulla på... det låter lovande.

I dag är alltså dagen då vi ska träffa läkaren på reproduktionsmedicin för första gången och jag är skitnervös...
Jag är i nuläget fullt övertygad om att vi inte kommer få hjälp, fråga mig inte varför utan jag har bara den känslan, pessimist som jag är...

Vi har inte fått några svar på de blodprover vi sände och därför är jag också övertygad om att vi båda just nu har både HIV och klamydia och en eller annan disfunktion på sköldkörtlarna...sån är jag.. Inget att göra något åt.

Har försökt att googla på läkaren men inte hittat något direkt mer än att hon har låg stresstolerans....

Hon verkar vara ung och har inte jobbat så länge på repro...bra eller dåligt? Jag vet inte...

Är orolig för att de ska säga nej till att ta ut spermier via nål eftersom Darling ändå har lyckats få "sädesavgång" (som man enligt sexrådgivaren ska kalla det för att ta bort fokus på den sexuella biten- varför man nu ska göra det när det faktiskt handlar just om sex??) men det är ju inte så att det händer lättvindigt eller ens ofta så jag vet inte...

Nervös är jag... men i eftermiddag vet vi förhoppningsvis vad som väntar oss i höst...